Efter några intensiva dagar i Hong Kong gick vi så upp en tidig måndagsmorgon och tog en taxi till flygplatsen för färd mot Filippinerna. Då ingen av oss varit där tidigare eller visste så mycket alls hade vi gått helt på rekommendationer och googling, och hade valt att åka till ön Palawan, i sydöstra Filippinerna, med några olika stopp inplanerade under våra nästan två veckor.
Första destinationen var Puerto Princesa, öns huvudstad, där vi hade några dagar för att acklimatisera oss. En vääääldigt utspridd stad, med låga hus och skjul om vart annat och där “trehjulingar” (lätta motorcyklar med en kabin påbyggd) åkte i hundratals på alla gator. Bilar var ovanligt och taxis finns inte alls på ön, så det är trehjuling som gäller. Efter lite lätt upptäcksfärd tog vi en tidig kväll för att vara pigga och glada för nästa dags utflykt, till Underground river.
Puerto Princesa Subterranean River National Park, som är det fulla namnet, är en underjordisk flod inuti bergen och ett UNESCO världsarv. Det är även utvalt som ett av världens nya sju naturliga underverk, och något de var väldigt stolta över. Morgonen började med en slingrig färd i minibuss i några timmar tills vi kom till Sabang, en liten stad där vi fick hoppa på en båt som var den mest högljudda jag någonsin varit på som tog oss ut till viken där mynningen var. Efter lång väntan bland massa andra turister i hjälmar och flytvästar fick vi till slut gå ombord på en liten båt som paddlades fram, och åka in i grottan.
Tyvärr gick det inte att ta speciellt bra bilder där inne, men ni får ta mitt ord på att det var en häftig upplevelse. I taket hängde fullt av fladdermöss och överallt var stora stalaktiter och stalagmiter som formats under årtusenden, och hela vägen fortsatte bara grottan. På sina ställen var det trångt och sen öppnades det upp i stora salar där ficklamporna knappt nådde upp till taket. En väl spenderad dag, även om det tog många timmar i transport för att komma dit och hem.
Dagen därpå var det dags att åka vidare, upp till öns norra spets, till El Nido. En sextimmars minibussfärd följt av 20 minuters trehjuling för att komma till vårt hotell lämnade oss ganska möra, men när vi gick ut till stranden glömde vi snabbt det. Även om det började skymma såg vi att det var helt magiskt. Mycket riktigt, när vi vaknade nästa dag och gick ut var det svårt att förstå hur perfekt vi hade valt. Tydligen var området vi hade valt, Lio Beach, lite av en lyxresort. Vi hade nog fått ett bra pris för att det inte var högsäsong och det var fortfarande under uppbyggnad, vilket gjorde att det var väldigt lite folk att trängas med. Några helt okej restauranger och barer, ett bra hotellrum och en magisk strand med vatten som var helt underbart att bada i lovade gott för vår semester.
Vi tillbringade några dagar med att bara slappa, läsa, bränna oss lite lätt i solen och allmänt vila upp oss. Enda motionen var att hoppa i vågorna, något vi dock gjorde i många timmar. Vi passade även på att ta en Island tour, där vi tillsammans med 20 andra turister blev runtskeppade till olika sevärdheter bland öarna. Trevligt och fint, men eftersom det var massor av andra båtar med hundratals andra turister kändes det lite klaustrofobiskt. Men vi fick se lite fina laguner och snorkla några timmar, så det var ändå en härlig dag.
Efter fem nätter gjorde det lite ont att säga adjö till Hotell Covo och Lio Beach, men vi hade en destination till som ändå lockade, nämligen Modessa Island. Efter fyra timmar minibuss (ser ni ett tema i transporterna här?) kom vi till Roxas på östsidan av ön där vi bordade en båt till Modessa, en liten ö som är en egen resort. Efter ett varmt välkomnande blev vi visade till vår hydda. Vi hade läst på innan och visste att det skulle bli mer spartanskt, men det var ändå något av en chock att gå från halvlyxigt hotell till en trähydda utan AC, där elen till fläkt och lampa bara fungerar mellan 18-08 och dusch och handfat endast har saltvatten. Men utsikten från terassen och hängmattan gjorde ändå att det kändes helt värt.
Själva ön är liten, den tar ca 15 minuter att gå runt, men det känns ändå inte trångt eftersom de max tar in 60 gäster och när vi var där var det färre än så. Samtliga måltider ingår, så det är inte mycket man behöver göra mer än att bestämma vad man ska göra. Snorkla, sola, bada eller det jag såg fram emot; dyka. På ön fanns en liten dive shop med en engelsman vid namn Richard och hans medhjälpare Randy som hjälpte mig att fräscha upp mina något rostiga dykkunskaper. Tre dyk på det lokala Tarvis Reef hann jag med under våra dagar på ön, och jag kom återigen ihåg hur mycket jag älskar det. Jag måste försöka hitta något hemma för att hålla i det när jag återvänder till Sverige.
Snorklingen och dykningen bjöd på fantastiska upplevelser med färgglada fiskar, sköldpaddor och stingrockor samt sjöstjärnor i massor. Magiskt. I övrigt flöt dagarna på, vi tog en liten island hopping tour en dag men annars slappade vi mest, njöt av stillheten och miljön och spelade backgammon i solnedgången.
När vi lämnade Modessa för färd tillbaka till Puerto Princesa och sen vidare hem till Shenzhen var det med visst vemod, men det kändes ändå helt okej, som att vi hade fått en av de bästa semestrar vi kunde. Och jag kan säga såhär, den första duschen på hotellet i Puerto Princesa efter fem dagar av saltvattensdusch var ganska underbar.
Nu är vi åter i Shenzhen, lite drygt halva vår vistelse har passerat och nu väntar en period av besök. Linas vänner invaderade vår lägenhet i en vecka, och vi har nu precis hunnit tvätta och städa det mesta innan mamma och Maria kommer om några dagar. Sen i december kommer Anki och Martin tätt följt av Linas föräldrar som ska hjälpa oss att fira jul här i Kina. Hoppas ni har det bra därhemma!
