Fantastiska Filippinerna

Efter några intensiva dagar i Hong Kong gick vi så upp en tidig måndagsmorgon och tog en taxi till flygplatsen för färd mot Filippinerna. Då ingen av oss varit där tidigare eller visste så mycket alls hade vi gått helt på rekommendationer och googling, och hade valt att åka till ön Palawan, i sydöstra Filippinerna, med några olika stopp inplanerade under våra nästan två veckor.

Första destinationen var Puerto Princesa, öns huvudstad, där vi hade några dagar för att acklimatisera oss. En vääääldigt utspridd stad, med låga hus och skjul om vart annat och där “trehjulingar” (lätta motorcyklar med en kabin påbyggd) åkte i hundratals på alla gator. Bilar var ovanligt och taxis finns inte alls på ön, så det är trehjuling som gäller. Efter lite lätt upptäcksfärd tog vi en tidig kväll för att vara pigga och glada för nästa dags utflykt, till Underground river.

Vissa delar var ganska ruffiga, men ändå väldigt fint
Vi hittade craft beer i Puerto Princesa med!

Puerto Princesa Subterranean River National Park, som är det fulla namnet, är en underjordisk flod inuti bergen och ett UNESCO världsarv. Det är även utvalt som ett av världens nya sju naturliga underverk, och något de var väldigt stolta över. Morgonen började med en slingrig färd i minibuss i några timmar tills vi kom till Sabang, en liten stad där vi fick hoppa på en båt som var den mest högljudda jag någonsin varit på som tog oss ut till viken där mynningen var. Efter lång väntan bland massa andra turister i hjälmar och flytvästar fick vi till slut gå ombord på en liten båt som paddlades fram, och åka in i grottan.

Senaste modet!

Tyvärr gick det inte att ta speciellt bra bilder där inne, men ni får ta mitt ord på att det var en häftig upplevelse. I taket hängde fullt av fladdermöss och överallt var stora stalaktiter och stalagmiter som formats under årtusenden, och hela vägen fortsatte bara grottan. På sina ställen var det trångt och sen öppnades det upp i stora salar där ficklamporna knappt nådde upp till taket. En väl spenderad dag, även om det tog många timmar i transport för att komma dit och hem.

Mäktigt!

Dagen därpå var det dags att åka vidare, upp till öns norra spets, till El Nido. En sextimmars minibussfärd följt av 20 minuters trehjuling för att komma till vårt hotell lämnade oss ganska möra, men när vi gick ut till stranden glömde vi snabbt det. Även om det började skymma såg vi att det var helt magiskt. Mycket riktigt, när vi vaknade nästa dag och gick ut var det svårt att förstå hur perfekt vi hade valt. Tydligen var området vi hade valt, Lio Beach, lite av en lyxresort. Vi hade nog fått ett bra pris för att det inte var högsäsong och det var fortfarande under uppbyggnad, vilket gjorde att det var väldigt lite folk att trängas med. Några helt okej restauranger och barer, ett bra hotellrum och en magisk strand med vatten som var helt underbart att bada i lovade gott för vår semester.

Denna stranden alltså.

Vi tillbringade några dagar med att bara slappa, läsa, bränna oss lite lätt i solen och allmänt vila upp oss. Enda motionen var att hoppa i vågorna, något vi dock gjorde i många timmar. Vi passade även på att ta en Island tour, där vi tillsammans med 20 andra turister blev runtskeppade till olika sevärdheter bland öarna. Trevligt och fint, men eftersom det var massor av andra båtar med hundratals andra turister kändes det lite klaustrofobiskt. Men vi fick se lite fina laguner och snorkla några timmar, så det var ändå en härlig dag.

Åka båt!
Denna strand. Jag saknar den.

Efter fem nätter gjorde det lite ont att säga adjö till Hotell Covo och Lio Beach, men vi hade en destination till som ändå lockade, nämligen Modessa Island. Efter fyra timmar minibuss (ser ni ett tema i transporterna här?) kom vi till Roxas på östsidan av ön där vi bordade en båt till Modessa, en liten ö som är en egen resort. Efter ett varmt välkomnande blev vi visade till vår hydda. Vi hade läst på innan och visste att det skulle bli mer spartanskt, men det var ändå något av en chock att gå från halvlyxigt hotell till en trähydda utan AC, där elen till fläkt och lampa bara fungerar mellan 18-08 och dusch och handfat endast har saltvatten. Men utsikten från terassen och hängmattan gjorde ändå att det kändes helt värt.

Vår hydda. Fin utifrån!
Något mer sparsmakat inne. Fördel: lätt att borsta ner sanden mellan golvspringorna. Nackdel: vad som helst kan krypa upp där..
Precis utanför vår hydda. Ändå värt det.

Själva ön är liten, den tar ca 15 minuter att gå runt, men det känns ändå inte trångt eftersom de max tar in 60 gäster och när vi var där var det färre än så. Samtliga måltider ingår, så det är inte mycket man behöver göra mer än att bestämma vad man ska göra. Snorkla, sola, bada eller det jag såg fram emot; dyka. På ön fanns en liten dive shop med en engelsman vid namn Richard och hans medhjälpare Randy som hjälpte mig att fräscha upp mina något rostiga dykkunskaper. Tre dyk på det lokala Tarvis Reef hann jag med under våra dagar på ön, och jag kom återigen ihåg hur mycket jag älskar det. Jag måste försöka hitta något hemma för att hålla i det när jag återvänder till Sverige.

Tillbaka i dykutrustning.
På väg ner för att utforska revet.

Snorklingen och dykningen bjöd på fantastiska upplevelser med färgglada fiskar, sköldpaddor och stingrockor samt sjöstjärnor i massor. Magiskt. I övrigt flöt dagarna på, vi tog en liten island hopping tour en dag men annars slappade vi mest, njöt av stillheten och miljön och spelade backgammon i solnedgången.

En så underbar ö.
Det blev några omgångar backgammon.

När vi lämnade Modessa för färd tillbaka till Puerto Princesa och sen vidare hem till Shenzhen var det med visst vemod, men det kändes ändå helt okej, som att vi hade fått en av de bästa semestrar vi kunde. Och jag kan säga såhär, den första duschen på hotellet i Puerto Princesa efter fem dagar av saltvattensdusch var ganska underbar.

Hejdå Modessa!

Nu är vi åter i Shenzhen, lite drygt halva vår vistelse har passerat och nu väntar en period av besök. Linas vänner invaderade vår lägenhet i en vecka, och vi har nu precis hunnit tvätta och städa det mesta innan mamma och Maria kommer om några dagar. Sen i december kommer Anki och Martin tätt följt av Linas föräldrar som ska hjälpa oss att fira jul här i Kina. Hoppas ni har det bra därhemma!

Hejdå Filippinerna!

Vardag, storm och Hong Kong

Efter vår resa till Beijing återgick livet ganska snabbt till vardag här i Shenzhen.

Lina åkte till Sverige en tur och kom tillbaka med riktig ost och ett bröd från Fabrique vilket smakade gudomligt, och en kollega till henne från svenska kontoret kom på besök så vi gick till Windows of the World och såg miniatyrer av världens mest kända byggnader. I en stad som är helt “konstgjord” känns det väldigt naturligt med ett sånt ställe, och även om vi var där en sen kväll och inte såg allt i dagsljus var det en konstig blandning av häftigt och menlöst på samma gång.

Efter månader av toast och plast-ost var detta sagolikt gott.
Monument i miniatyr!

Men det mest dramatiska som hänt var nog när stormen Mangkhut  drog in över Hong Kong och Shenzhen. Den värsta tyfonen som drabbat området på 50 år, och vi var mitt i den (eller inte riktigt, men i varje fall i utkanten). Vi trodde att vi var väl förberedda, med gott om dricksvatten och mat som gick att äta utan uppvärmning eller så. Vi såg fram emot en skön söndag inomhus där vi kunde kura ner oss i soffan med tv-serier medan stormen piskade utanför.

Ganska snabbt insåg vi att det kanske inte riktigt skulle bli så mysigt, runt lunch ven vinden så högt att vi inte hörde tv:n och sen kom regnet på riktigt. Vad som först bara var ett ordentligt oväder övergick snabbt i ett av de mest utmattande dygn vi varit med om, när regn och vind kom i såna volymer att vatten började pressas in i lägenheten genom lister och karmar. Runt 14 var vi i fullt beredskapsläge med hinkar, handukar och moppar, och sen höll det på i nästan tolv timmar, med bara några minuters rast här och där. Vi hade båda blåsor på händerna av att konstant vrida ur handdukar i hinkar, och sprang från rum till rum för att förhindra att alltför mycket vatten rann in och skadade golv och annat. Vår lägenhet känns väldigt välbyggd och fin i vanliga fall, men detta var den inte riktigt byggd för.

Fjorton fulla hinkar blev facit.
Trots våra insatser blev det vissa skador. Det hade kunnat bli mycket värre dock..

På måndagen vaknade vi upp till ett Shenzhen där gatorna var gröna av fallna träd och kvistar, men med 240 000 arbetare utkommenderade tog det inte många timmar innan det var rensat.  En speciell upplevelse, och jämfört med många andra så kom vi väldigt lindrigt undan, men det var lätt en av de mest fysiskt och psykiskt utmattande dagarna jag varit med om.

Några dagar senare var det dock dags för något betydligt roligare. Jag har ju ett visum med bara två inresor och där jag får stanna upp till 180 dagar varje gång så nu var det dags att lämna landet för att påbörja mina nästa 180 dagar. Eftersom jag bara har en utresa så passade vi på att ta en semester och göra en lite längre resa. Vi hade många olika förslag på resmål, men då vi bor i en stor stad så kände vi att åka till ett land med mer stadsorienterad semester (vi funderade på Sydkorea, Japan och flera andra länder) inte lockade så mycket  utan vi behövde lite sol och bad. Efter lite googlande och rekommendationer föll valet på Filippinerna, vilket i efterhand känns som det bästa val vi kunde ha gjort.

Men först passade vi på att ta några dagar i Hong Kong. Det är ju lite av det trista med mitt visum, att vi inte ens kan besöka Hong Kong eftersom det räknas som att lämna Kina, men nu fick vi äntligen åka dit. Och ojoj. Det bor förvissor många människor i Shenzhen, och på vissa ställen och tunnelbanestationer kan det ibland vara mycket folk, men det var verkligen ingenting mot Hong Kong.

Hej Hong Kong!

På en yta något mindre än Öland, där bara en fjärdedel är faktisk stad bor det någonstans runt sju och en halv miljon, och det kändes. Hus, affärer och restauranger trängs med människor och bilar, och det råder ett konstant lågmält kaos. Första dagen gick vi mest runt och tittade, och på kvällen hittade vi ett craft beer-ställe (vi är ganska duktiga på att göra det både här och där) där vi träffade en svensk som vi pratade lite med. Lite överväldigande men häftigt.

Så mycket folk!

Dag två åkte vi på inrådan från en vän till Temple of 10000 buddhas, ett tempel på en kulle där vägen upp är kantad av guldgula statyer och templet själv innehåller trettontusen små buddhastatyer. Lite galet, och ganska häftigt. Efter lite lunch, shopping och slappande tänkte vi att vi skulle åka den kabeldrivna spårvagnen upp till Victoria Peak och se solen gå ner över staden. Det vi inte riktigt tänkt på var att det var andra som ville detsamma, speciellt som vi hade tagit vår semester i anslutning till den kinesiska nationaldagsveckan när alla kineser är lediga och passar på att resa.

På väg upp!
Statyer, statyer, överallt statyer.

Efter ca två och en halv timme fick vi iaf åka upp, och även om solen hade gått ner sen ganska länge så var det en fin utsikt som väntade oss där uppe. Sen fick vi köa ca 40 minuter till för att åka ner samma väg, och vid det laget var det dags att äta en sen middag och gå till hotellet för att lägga oss. Dagen därpå skulle vi tidigt tidigt till flygplatsen för vår nästa destination: Filippinerna! (fortsättning följer i nästa inlägg, kommer förhoppningsvis imorgon).

Hong Kong by night
Hejdå Hong Kong!