Vardag, storm och Hong Kong

Efter vår resa till Beijing återgick livet ganska snabbt till vardag här i Shenzhen.

Lina åkte till Sverige en tur och kom tillbaka med riktig ost och ett bröd från Fabrique vilket smakade gudomligt, och en kollega till henne från svenska kontoret kom på besök så vi gick till Windows of the World och såg miniatyrer av världens mest kända byggnader. I en stad som är helt “konstgjord” känns det väldigt naturligt med ett sånt ställe, och även om vi var där en sen kväll och inte såg allt i dagsljus var det en konstig blandning av häftigt och menlöst på samma gång.

Men det mest dramatiska som hänt var nog när stormen Mangkhut  drog in över Hong Kong och Shenzhen. Den värsta tyfonen som drabbat området på 50 år, och vi var mitt i den (eller inte riktigt, men i varje fall i utkanten). Vi trodde att vi var väl förberedda, med gott om dricksvatten och mat som gick att äta utan uppvärmning eller så. Vi såg fram emot en skön söndag inomhus där vi kunde kura ner oss i soffan med tv-serier medan stormen piskade utanför.

Ganska snabbt insåg vi att det kanske inte riktigt skulle bli så mysigt, runt lunch ven vinden så högt att vi inte hörde tv:n och sen kom regnet på riktigt. Vad som först bara var ett ordentligt oväder övergick snabbt i ett av de mest utmattande dygn vi varit med om, när regn och vind kom i såna volymer att vatten började pressas in i lägenheten genom lister och karmar. Runt 14 var vi i fullt beredskapsläge med hinkar, handukar och moppar, och sen höll det på i nästan tolv timmar, med bara några minuters rast här och där. Vi hade båda blåsor på händerna av att konstant vrida ur handdukar i hinkar, och sprang från rum till rum för att förhindra att alltför mycket vatten rann in och skadade golv och annat. Vår lägenhet känns väldigt välbyggd och fin i vanliga fall, men detta var den inte riktigt byggd för.

På måndagen vaknade vi upp till ett Shenzhen där gatorna var gröna av fallna träd och kvistar, men med 240 000 arbetare utkommenderade tog det inte många timmar innan det var rensat.  En speciell upplevelse, och jämfört med många andra så kom vi väldigt lindrigt undan, men det var lätt en av de mest fysiskt och psykiskt utmattande dagarna jag varit med om.

Några dagar senare var det dock dags för något betydligt roligare. Jag har ju ett visum med bara två inresor och där jag får stanna upp till 180 dagar varje gång så nu var det dags att lämna landet för att påbörja mina nästa 180 dagar. Eftersom jag bara har en utresa så passade vi på att ta en semester och göra en lite längre resa. Vi hade många olika förslag på resmål, men då vi bor i en stor stad så kände vi att åka till ett land med mer stadsorienterad semester (vi funderade på Sydkorea, Japan och flera andra länder) inte lockade så mycket  utan vi behövde lite sol och bad. Efter lite googlande och rekommendationer föll valet på Filippinerna, vilket i efterhand känns som det bästa val vi kunde ha gjort.

Men först passade vi på att ta några dagar i Hong Kong. Det är ju lite av det trista med mitt visum, att vi inte ens kan besöka Hong Kong eftersom det räknas som att lämna Kina, men nu fick vi äntligen åka dit. Och ojoj. Det bor förvissor många människor i Shenzhen, och på vissa ställen och tunnelbanestationer kan det ibland vara mycket folk, men det var verkligen ingenting mot Hong Kong.

På en yta något mindre än Öland, där bara en fjärdedel är faktisk stad bor det någonstans runt sju och en halv miljon, och det kändes. Hus, affärer och restauranger trängs med människor och bilar, och det råder ett konstant lågmält kaos. Första dagen gick vi mest runt och tittade, och på kvällen hittade vi ett craft beer-ställe (vi är ganska duktiga på att göra det både här och där) där vi träffade en svensk som vi pratade lite med. Lite överväldigande men häftigt.

Dag två åkte vi på inrådan från en vän till Temple of 10000 buddhas, ett tempel på en kulle där vägen upp är kantad av guldgula statyer och templet själv innehåller trettontusen små buddhastatyer. Lite galet, och ganska häftigt. Efter lite lunch, shopping och slappande tänkte vi att vi skulle åka den kabeldrivna spårvagnen upp till Victoria Peak och se solen gå ner över staden. Det vi inte riktigt tänkt på var att det var andra som ville detsamma, speciellt som vi hade tagit vår semester i anslutning till den kinesiska nationaldagsveckan när alla kineser är lediga och passar på att resa.

Efter ca två och en halv timme fick vi iaf åka upp, och även om solen hade gått ner sen ganska länge så var det en fin utsikt som väntade oss där uppe. Sen fick vi köa ca 40 minuter till för att åka ner samma väg, och vid det laget var det dags att äta en sen middag och gå till hotellet för att lägga oss. Dagen därpå skulle vi tidigt tidigt till flygplatsen för vår nästa destination: Filippinerna! (fortsättning följer i nästa inlägg, kommer förhoppningsvis imorgon).