Luffa i Luzern, unna sig i Utrecht

Schweiz är fint, men jäkligt dyrt. Vi är glada att vi bara hade bokat två nätter i Luzern, för det var ingen billig stad direkt. Det hade vi iofs redan insett på förhand, när vi letade hotell, så det vi hade bokat var resans chansning. Magic Hotel, med deras rum “Mystic”, och man kan väl säga att bilderna på hemsidan inte gjorde det rättvisa. Vi spenderade dock inte alltför mycket vaken tid på rummet, så det dög för våra syften, men jag skulle nog inte rekommendera det till någon annan.

Lätt det märkligaste hotellrum jag bott på. Här syns inte spegeln i taket, eller ballerinakjolen vid ingången..

Men förutom detta var Luzern en jättehärlig liten stad, med berg runtomkring och belägen vid en sjö med turkost vatten. Vi tog en tidig kväll efter snordyra burgare för att kliva upp tidigt på onsdagen och utforska.

En gammal bro i bakgrunden, två ynglingar i förgrunden

Pigga och glada klättrade vi på onsdagsmorgonen upp på den gamla muren som ligger kvar i stan, och sprang upp och ner i flera av de torn som fortfarande är bevarade. Efter den benträningen tog vi en linbanehiss upp till en utsiktsplats för ännu mer utsikt över staden, och sen lite stärkande men dyr lunch, innan det var dags för resans andra escape room. Utan att avslöja för mycket kan jag meddela att vi lyckades med vårt uppdrag, och aliens kommer tacka oss. Kvällens middag var svindyr och inte så minnesvärd, men vi fick iaf rösti så vi kände att vi ätit lokalt!

Högst upp i det tornet kan man klättra upp
För att få en sån här utsikt!

På torsdagen hoppade vi på tåget, sa ciao till Schweiz och brände vidare till Utrecht via Basel och Frankfurt. Med minimala förseningar kom vi fram till Utrecht Central där vi mötte upp vår värd Ruben på stationen och fick nycklarna till vårt Airbnb. En lägenhet på nionde våningen, som kanske inte var den bäst städade, men ändå trevlig. Efter en lång resdag gick vi till närmsta snabbköp och köpte en plockmiddag som fick avnjutas med Rubens påbörjade vin som han lämnat till oss.

Dagen därpå var det fredag och strålande sol, så vi packade en liten väska och drog till Amsterdam över dagen, vilket blev en riktig pangdag. Sol, lagom med folk (det vill säga massor, men inte orimligt många) och fantastiska pommes frites. Vi hann också med en båttur på kanalerna och dessutom resans tredje escape room, i Terminator-stil, som var ett av de bästa vi spelat. Riktigt skoj!

Mmm, pommes.
Amsterdam är typ fullt av gulliga kanaler, nästan överallt faktiskt!

På lördagen stannade vi i Utrecht för att upptäcka mer av den staden, som känns som ett mindre och lugnare Amsterdam. Vi fick mer kanaler, mer cyklar, mer gamla smala hus och små gränder, och jag fick äntligen bitterballen, som var.. sådär.

Jättefint ju!
Sådär faktiskt. Men ölen var god!

Söndagen hade vi inget planerat, så över mexikansk mat på lördagskvällen bestämde vi oss för att utnyttja det faktum att vi har interrail-kort, och dra till Haag över dagen. Där gick vi mest runt lite planlöst, men lyckades ändå se lite fina saker, som tulpaner, chinatown och fredspalatset, där internationella domstolen har sitt säte.

Tulpaner
Fredspalatset, ganska maffigt.

Nu är det måndag och vi sitter på tåget igen, med Utrecht bakom oss. Dagarna börjar flyta ihop lite, och städerna blir svårare och svårare att särskilja, men det är ett väldigt härligt sätt att resa det här. Vi är på väg till Belgien, med ett planerat stopp i Antwerpen innan vi anländer Gent måndag kväll, där vi har resans längst hotellbokning, hela fem nätter. Vi räknar dock med flera dagsutflykter till olika städer, och kanske till och med länder, så än finns det mycket att se och fota. På återseende!

Bayern, Baby!

Världens mest sporadiska reseblogg är tillbaka! Denna gång för att dokumentera vår tågluff genom Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. En resa som har varit på gång länge, men till slut blev av!

Vår lilla kupé och ett snötäckt Sverige

Det hela började som det så ofta gör, på Stockholms Centralstation, där vi bordade vår NightJet som skulle ta oss ner till Berlin. När vi öppnade dörren till vår kupé möttes vi av en förvånad kvinna som trodde att det var hennes hytt, men hon hade nog inte riktigt förstått hur små dessa kupéer var. Hon fick snällt smita in till sin man, och vi såg till att låsa skjutdörren mellan oss ordentligt. Även om det var trångt var det mysigt, och med lite medhavd mat, reseskumpa och påskägg gick det snabbt tills det var dags att tillkalla konduktören och krypa ner i våra kojer. Jag sov väldigt gott, Lina kanske något sämre, men ändå helt okej. På det hela taget en riktigt bra upplevelse.

Semestern har börjat!

Efter vi rullat in i Berlin före utsatt tid på torsdagsmorgonen tog vi oss ut för lite frisk luft, en snabb glimt av TV-tornet och sen direkt tillbaka in för att hoppa på nästa tåg till München. Det här med Interrail är ju himla smidigt. Väl framkomna till München checkade vi in på vårt pyttelilla rum på det välbelägna Buddy Hotel, och gav oss ut för att utforska staden. Marienplatz med sitt klockspel var väl kanske inte direkt en överväldigande upplevelse, men väldigt fint, och överlag var det en mysig stadskärna. Vi var dock sugna på annat än turistande, så vi styrde stegen mot Hofbräuhaus München, en ölhall med anor från 1500-talet, tusentals sittplatser och öl i literssejdlar. En stor öl och en stor pretzel gjorde susen för två tågtrötta typer.

Turister på Marienplatz
Stor kringla, stor öl, nöjd tjej!

På fredagen kände vi oss kulturella, så vi tog en promenad norrut och besökte Alte Pinakotek och Pinakotek die Moderne, en väl spenderad förmiddag med solrosor och annat fint. Efter lite vila gick vi sen till ännu en av alla gamla ölhallar, Augustiner Bräustuben där vi satt lååångt under jorden in en vacker sal och drack och åt gott.

Han kunde allt måla, gamle Vincent
Cyklar kan också vara konst!

På lördagen hade vi inga direkt planer förrän vårt tåg till Salzburg skulle gå efter lunch, så vi bestämde oss för att utnyttja tiden till att besöka Dachau. Hemskt och bra och vidrigt.

Något dämpade satte vi oss på tåget och åkte vidare till Salzburg, där vi möttes av grå himmel och lätt regn. Efter en promenad till vårt mysiga hotell Bergland insåg vi att resans första escape room som vi bokat i Salzburg låg ca 300 meter från hotellet, en mycket välkommen upptäckt med tanke på trötthet och rådande väderlek. Med en ynka ledtråd kunde vi lätt lista ut mysteriet med mordet på Grand Budapest Hotel, och efter det firade vi med indisk mat och en tidig kväll.

När vi checkade in varnade receptionisten oss för att på söndagar var allt stängt, och eftersom det var påsk skulle det vara stängt överallt på måndagen med. Därför var det med en viss tveksamhet vi gav oss ut i regnet på söndagsmorgonen, men våra farhågor visade sig vara något överdrivna. Vi kunde promenera runt i gamla stan, äta äkta Mozartkugeln på Konditorei Fürst, besöka Schloss Mirabell och dess dvärgträdgård och se Mozarts födelsehus.

Det var här han föddes, mr Mozart.

På kvällen promenerade vi längs floden Salzach till Augstiners ölhall i Salzburg, där man tvättade sin egen keramiksejdel innan man beställde sin öl och slog sig ner i de stora salarna. När vi lämnade för att promenera tillbaka till stadskärnan hade solen brutit fram genom molnen och Mönchsberg bjöd på spektakulära utsikter i kvällssolen.

Måndagen tog vid med strålande sol från start, så vi tog oss upp till fästningen som ligger på ett berg mitt i stan, med ännu fler fantastiska utsikter. Lunchen intogs på Stieglkeller, som namnet till trots bjöd på utsikt den med, där jag äntligen fick äta gulash mit knödel och Lina fick prova efterrätten Kaiserschmarrn.

Gulash mit knödel, mmmm

Stärkta av lunchen och det fina vädret beslöt vi oss för att promenera runt och besöka några av de platser som varit med i Sound of Music, bland annat nunneklostret Nonntal och det maffiga huset Leopoldskroon. Vid det här laget kände vi att vi hade gjort det mesta vi ville i Salzburg, så vi satte oss i solen och njöt av en Almdudler (lokal läsk) innan vi gick för att äta en sista traditionell måltid (Wienerschitzel och Apfelstrudel!) och promenerade hem till hotellet, trötta och nöjda.

Idag sitter vi på tåget till Luzern, med mäktiga alper på båda sidor som såklart är helt omöjliga att fota genom ett tågfönster. En av de längre tågresorna under resan, men efter totalt 55000 steg de två senaste dagarna är det ganska skönt med en resedag.

Helt rimlig tåglunch