Bayern, Baby!

Världens mest sporadiska reseblogg är tillbaka! Denna gång för att dokumentera vår tågluff genom Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Belgien. En resa som har varit på gång länge, men till slut blev av!

Det hela började som det så ofta gör, på Stockholms Centralstation, där vi bordade vår NightJet som skulle ta oss ner till Berlin. När vi öppnade dörren till vår kupé möttes vi av en förvånad kvinna som trodde att det var hennes hytt, men hon hade nog inte riktigt förstått hur små dessa kupéer var. Hon fick snällt smita in till sin man, och vi såg till att låsa skjutdörren mellan oss ordentligt. Även om det var trångt var det mysigt, och med lite medhavd mat, reseskumpa och påskägg gick det snabbt tills det var dags att tillkalla konduktören och krypa ner i våra kojer. Jag sov väldigt gott, Lina kanske något sämre, men ändå helt okej. På det hela taget en riktigt bra upplevelse.

Efter vi rullat in i Berlin före utsatt tid på torsdagsmorgonen tog vi oss ut för lite frisk luft, en snabb glimt av TV-tornet och sen direkt tillbaka in för att hoppa på nästa tåg till München. Det här med Interrail är ju himla smidigt. Väl framkomna till München checkade vi in på vårt pyttelilla rum på det välbelägna Buddy Hotel, och gav oss ut för att utforska staden. Marienplatz med sitt klockspel var väl kanske inte direkt en överväldigande upplevelse, men väldigt fint, och överlag var det en mysig stadskärna. Vi var dock sugna på annat än turistande, så vi styrde stegen mot Hofbräuhaus München, en ölhall med anor från 1500-talet, tusentals sittplatser och öl i literssejdlar. En stor öl och en stor pretzel gjorde susen för två tågtrötta typer.

På fredagen kände vi oss kulturella, så vi tog en promenad norrut och besökte Alte Pinakotek och Pinakotek die Moderne, en väl spenderad förmiddag med solrosor och annat fint. Efter lite vila gick vi sen till ännu en av alla gamla ölhallar, Augustiner Bräustuben där vi satt lååångt under jorden in en vacker sal och drack och åt gott.

På lördagen hade vi inga direkt planer förrän vårt tåg till Salzburg skulle gå efter lunch, så vi bestämde oss för att utnyttja tiden till att besöka Dachau. Hemskt och bra och vidrigt.

Något dämpade satte vi oss på tåget och åkte vidare till Salzburg, där vi möttes av grå himmel och lätt regn. Efter en promenad till vårt mysiga hotell Bergland insåg vi att resans första escape room som vi bokat i Salzburg låg ca 300 meter från hotellet, en mycket välkommen upptäckt med tanke på trötthet och rådande väderlek. Med en ynka ledtråd kunde vi lätt lista ut mysteriet med mordet på Grand Budapest Hotel, och efter det firade vi med indisk mat och en tidig kväll.

När vi checkade in varnade receptionisten oss för att på söndagar var allt stängt, och eftersom det var påsk skulle det vara stängt överallt på måndagen med. Därför var det med en viss tveksamhet vi gav oss ut i regnet på söndagsmorgonen, men våra farhågor visade sig vara något överdrivna. Vi kunde promenera runt i gamla stan, äta äkta Mozartkugeln på Konditorei Fürst, besöka Schloss Mirabell och dess dvärgträdgård och se Mozarts födelsehus.

På kvällen promenerade vi längs floden Salzach till Augstiners ölhall i Salzburg, där man tvättade sin egen keramiksejdel innan man beställde sin öl och slog sig ner i de stora salarna. När vi lämnade för att promenera tillbaka till stadskärnan hade solen brutit fram genom molnen och Mönchsberg bjöd på spektakulära utsikter i kvällssolen.

Måndagen tog vid med strålande sol från start, så vi tog oss upp till fästningen som ligger på ett berg mitt i stan, med ännu fler fantastiska utsikter. Lunchen intogs på Stieglkeller, som namnet till trots bjöd på utsikt den med, där jag äntligen fick äta gulash mit knödel och Lina fick prova efterrätten Kaiserschmarrn.

Stärkta av lunchen och det fina vädret beslöt vi oss för att promenera runt och besöka några av de platser som varit med i Sound of Music, bland annat nunneklostret Nonntal och det maffiga huset Leopoldskroon. Vid det här laget kände vi att vi hade gjort det mesta vi ville i Salzburg, så vi satte oss i solen och njöt av en Almdudler (lokal läsk) innan vi gick för att äta en sista traditionell måltid (Wienerschitzel och Apfelstrudel!) och promenerade hem till hotellet, trötta och nöjda.

Idag sitter vi på tåget till Luzern, med mäktiga alper på båda sidor som såklart är helt omöjliga att fota genom ett tågfönster. En av de längre tågresorna under resan, men efter totalt 55000 steg de två senaste dagarna är det ganska skönt med en resedag.