Category: Shenzhen

Efter vår resa till Beijing återgick livet ganska snabbt till vardag här i Shenzhen.

Lina åkte till Sverige en tur och kom tillbaka med riktig ost och ett bröd från Fabrique vilket smakade gudomligt, och en kollega till henne från svenska kontoret kom på besök så vi gick till Windows of the World och såg miniatyrer av världens mest kända byggnader. I en stad som är helt “konstgjord” känns det väldigt naturligt med ett sånt ställe, och även om vi var där en sen kväll och inte såg allt i dagsljus var det en konstig blandning av häftigt och menlöst på samma gång.

Men det mest dramatiska som hänt var nog när stormen Mangkhut  drog in över Hong Kong och Shenzhen. Den värsta tyfonen som drabbat området på 50 år, och vi var mitt i den (eller inte riktigt, men i varje fall i utkanten). Vi trodde att vi var väl förberedda, med gott om dricksvatten och mat som gick att äta utan uppvärmning eller så. Vi såg fram emot en skön söndag inomhus där vi kunde kura ner oss i soffan med tv-serier medan stormen piskade utanför.

Ganska snabbt insåg vi att det kanske inte riktigt skulle bli så mysigt, runt lunch ven vinden så högt att vi inte hörde tv:n och sen kom regnet på riktigt. Vad som först bara var ett ordentligt oväder övergick snabbt i ett av de mest utmattande dygn vi varit med om, när regn och vind kom i såna volymer att vatten började pressas in i lägenheten genom lister och karmar. Runt 14 var vi i fullt beredskapsläge med hinkar, handukar och moppar, och sen höll det på i nästan tolv timmar, med bara några minuters rast här och där. Vi hade båda blåsor på händerna av att konstant vrida ur handdukar i hinkar, och sprang från rum till rum för att förhindra att alltför mycket vatten rann in och skadade golv och annat. Vår lägenhet känns väldigt välbyggd och fin i vanliga fall, men detta var den inte riktigt byggd för.

På måndagen vaknade vi upp till ett Shenzhen där gatorna var gröna av fallna träd och kvistar, men med 240 000 arbetare utkommenderade tog det inte många timmar innan det var rensat.  En speciell upplevelse, och jämfört med många andra så kom vi väldigt lindrigt undan, men det var lätt en av de mest fysiskt och psykiskt utmattande dagarna jag varit med om.

Några dagar senare var det dock dags för något betydligt roligare. Jag har ju ett visum med bara två inresor och där jag får stanna upp till 180 dagar varje gång så nu var det dags att lämna landet för att påbörja mina nästa 180 dagar. Eftersom jag bara har en utresa så passade vi på att ta en semester och göra en lite längre resa. Vi hade många olika förslag på resmål, men då vi bor i en stor stad så kände vi att åka till ett land med mer stadsorienterad semester (vi funderade på Sydkorea, Japan och flera andra länder) inte lockade så mycket  utan vi behövde lite sol och bad. Efter lite googlande och rekommendationer föll valet på Filippinerna, vilket i efterhand känns som det bästa val vi kunde ha gjort.

Men först passade vi på att ta några dagar i Hong Kong. Det är ju lite av det trista med mitt visum, att vi inte ens kan besöka Hong Kong eftersom det räknas som att lämna Kina, men nu fick vi äntligen åka dit. Och ojoj. Det bor förvissor många människor i Shenzhen, och på vissa ställen och tunnelbanestationer kan det ibland vara mycket folk, men det var verkligen ingenting mot Hong Kong.

På en yta något mindre än Öland, där bara en fjärdedel är faktisk stad bor det någonstans runt sju och en halv miljon, och det kändes. Hus, affärer och restauranger trängs med människor och bilar, och det råder ett konstant lågmält kaos. Första dagen gick vi mest runt och tittade, och på kvällen hittade vi ett craft beer-ställe (vi är ganska duktiga på att göra det både här och där) där vi träffade en svensk som vi pratade lite med. Lite överväldigande men häftigt.

Dag två åkte vi på inrådan från en vän till Temple of 10000 buddhas, ett tempel på en kulle där vägen upp är kantad av guldgula statyer och templet själv innehåller trettontusen små buddhastatyer. Lite galet, och ganska häftigt. Efter lite lunch, shopping och slappande tänkte vi att vi skulle åka den kabeldrivna spårvagnen upp till Victoria Peak och se solen gå ner över staden. Det vi inte riktigt tänkt på var att det var andra som ville detsamma, speciellt som vi hade tagit vår semester i anslutning till den kinesiska nationaldagsveckan när alla kineser är lediga och passar på att resa.

Efter ca två och en halv timme fick vi iaf åka upp, och även om solen hade gått ner sen ganska länge så var det en fin utsikt som väntade oss där uppe. Sen fick vi köa ca 40 minuter till för att åka ner samma väg, och vid det laget var det dags att äta en sen middag och gå till hotellet för att lägga oss. Dagen därpå skulle vi tidigt tidigt till flygplatsen för vår nästa destination: Filippinerna! (fortsättning följer i nästa inlägg, kommer förhoppningsvis imorgon).

Som jag skrev i slutet av förra inlägget har vi då varit iväg på en ny liten tur i det här ganska stora landet. Den här gången var målet inget mindre än själva huvudstaden, Beijing. Vi hade ursprungligen tänkt oss ett lite längre besök, men eftersom andra planer börjar fylla ut kalendern nöjde vi oss med en långhelg. Torsdagmorgonen började ungefär lika snortidigt som förra resan med en taxi ut till flygplatsen, Starbucksfrukost och en relativt smidig 3-timmarsflight till Beijing Capital Airport.

Mitt första intryck från taxin på väg in till hotellet var att Beijing är en väldigt mycket mer eklektisk stad än Shenzhen. Där Shenzhen vuxit från 30000 invånare till 12 miljoner på 30 år och är väldigt planerad med höghus och stora raka gator är Beijing en mycket mer organisk stad där skyskrapor blandas med tempel och hutonger, traditionella bostadsområden med låga hus och trånga gränder. Vårt hotell låg perfekt beläget på en sån gata med hundratals restauranger och snack shops och fullt av folk som promenerade.

Vi checkade in, dumpade våra väskor och gav oss direkt ut för att upptäcka staden. Eftersom vi visst att vi skulle upp tidigt dagen därpå tog vi det dock ganska lugnt, och gick bara till Beihai park, en stor central park med en sjö som vi vandrade runt. Efter det drog vi tillbaka till hotellet och den brewpub som av en slump låg i porten bredvid, där vi testade lite lokal öl innan vi gick och la oss tidigt.

Så kom fredagen med resans höjdpunkt, muren. 06.30 mötte vi vår förare för dagen som stod och väntade utanför hotellet. En kinesisk kollega till Lina hade hjälpt till att boka, då han inte pratade någon engelska, men med hjälp av översättningsappar och gestikulerande kunde vi ändå kommunicera hyfsat. Han körde oss en och en halv timme utanför stan, till Mutianyu som är ett av de områden där man kan komma upp på muren. Eftersom vi var hyfsat tidiga så var det inte så mycket folk där än, och med lite hjälp fick vi biljetter till bussen som tog oss till linbanan som tog oss upp på muren.

Själva muren är en ganska surrealistisk upplevelse. Ungefär lika mytomspunnen som pyramiderna, men när man står på den är det ju bara en stenmur. Men sen tittar man sig omkring, och ser hur hög den är, hur massiv den är och hur den bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Svindlande.

Med linbanan hade vi kommit upp nästan i ena änden av den tillgängliga delen så med ryggsäcken full av vatten och med löpardojor på vandrade/klättrade vi några kilometer tills vi kom till avspärrningen på andra sidan, där det blev för oländigt och farligt för att fortsätta. Vid det här laget låg solen på och kombinerat med höga trappsteg och en brant lutning rann svetten i rännilar. Utanför en bastu har jag aldrig svettats så mycket som där och då, men det var det värt. Promenaden tillbaka skedde på rätt darriga ben, till vi kom tillbaka till linbanestationen där vi tog en slags rodel ner från berget i en metallbana. Kul, men farbrorn före oss som bromsade sig ner gjorde att vi inte riktigt fick känna fartvindarna i håret.

Efter en lyckad murstrapats och lite lunch (kanderad potatis var… intressant) tog vår driver oss tillbaka till stan och släppte oss vid det kejserliga sommarpalatset. Där vandrade vi runt sjön, njöt av grönskan och tittade på palatset tillsammans med en massa människor. Jag har ju även fått ställa upp på en del bilder (inte jättemånga, men säg ett tiotal), men här var nog den konstigaste med föräldrarna som ville att jag skulle hålla upp deras barn för ett foto. Vi ser väldigt avslappnade ut båda två.

Lördagen var det dags att besöka himmelska fridens torg och förbjudna staden, men torget fick vi nöja oss med att se från andra sidan gatan för det var så mycket folk. Med tanke på hur stort det är (världens största torg!) säger det något om hur många människor som var där. Förbjudna staden har dock en maxgräns på 80000 besökare per dag och vi hade biljetter, så efter ett antal säkerhetskontroller och köer kom vi in och gick mellan de gamla templen och palatsen. Vackert, ofantligt stort och oerhört mycket folk.

På eftermiddagen tog vi oss till 798 Art zone, ett gammalt industriområde som en gång i tiden var ett fabrikskomplex för krigsmateriel men sedermera lagts ner och nu blivit ett slags konstcommunity. Även om gentrifiering och kommersialisering har börjat bli väldigt påtaglig var det ändå ett häftigt område med en massa gallerier och små butiker som sålde handgjorda saker. Vi strosade runt i några timmar tills vi var helt slut och satte oss på en uteservering för en öl. Ett plötsligt skyfall av typen “himlen öppnade sig nyss” gjorde att vi fick fly till en annan uteservering med stadigare tak, där vi bara skulle ta en öl till och lite mat. Dock ändrades allt när en “cool kille” som kom insläntrande visade sig vara en artist som skulle uppträda. Cover efter cover avverkades på förvånansvärt bra engelska (även om jag aldrig hört talas om Hotel Gillyfornia) och vi satt kvar, drack öl efter öl och skrålade med. En toppenkväll.

Söndagen var vi ganska sega efter två väldigt intensiva dagar, så vi flanerade runt i staden i lugnt mak. Bland annat besökte vi “Silk Market” , ett jätteshoppinghus för turister med folk som ropar efter en var tredje meter och märkeskläder av högst tveksam äkthet. Lite nudlar fick avsluta kvällen, och vår Beijing-vistelse då flyget gick hem igen ganska tidigt på måndagsförmiddagen.

Nu är vi åter hemma i lägenheten och nu blir det nog lite tyst här ett tag. Lina ska hem till Sverige i början av september, men i övrigt är det inga speciella planer förrän framåt slutet av september då vi funderar på en ny resa, och sen börjar vänner och familj komma på besök efter det. Avslutar med en bild från gårdagens balkonghäng. Vi har det rätt bra här.

Jag är lite dålig på att skriva här jämfört med tidigare resor, men så är det ju en lite annorlunda färd jag gett mig ut på denna gång. Till skillnad från en vanlig resa där man försöker pressa in så mycket som möjligt varje dag har vi hittat rätt mycket vardag här i Shenzhen.

Bland annat har vi upptäckt nöjet med att shoppa online. Taobao är världens största shoppingsite och även om den är på kinesiska så finns det agentsiter som ger ett engelskt interface, så nu ramlar det in paket då och då. Antalet personer som jobbar med att bara leverera bud i den här staden är smått otroligt, både paket och mat. Överallt åker det små elmoppar med leveranser, och det är lätt att vänja sig vid att få allt hem till dörren. I värsta fall kommer det till ett av de stora skåpen nere vid ingången, där man slår in en kod och plockar sitt paket. Supersmidigt.

Vi har också börjat våga oss ut på några små cykelturer, inte på några större vägar såklart men ner till vattnet och i söndags tog vi en tur till poolen en bit bort. Oerhört skönt att plaska lite i vattnet när det är 33 grader i luften och 70% luftfuktighet. Synd bara att man måste ha badmössa på sig, inte den snyggaste looken direkt. I övrigt blir det mest jobb, försöka lära sig lite kinesiska och gå till gymmet. Ungefär som hemma.

Vi har också gett oss lite längre bort i staden, bland annat har vi besökt Dafen Oil Painting Village. Namnet till trots är det inte en by utan bara några kvarter, men där finns hundratals målare och butiker som säljer reproduktioner av kända konstverk och egna verk. Vi har även besökt en park där stora fält av lotusblommor växte i vattnet, tyvärr hade de flesta blommat över men ändå fint.

En lite större utflykt har vi också hunnit med, till Guilin och Yangshuo. Vi hade hört att det skulle vara vackert där, så en lördagmorgon för två veckor sen gick vi upp klockan 5 för att ta tåget tre timmar till Guilin. Vi hade kanske inte riktigt läst på ordentligt och tänkte nog att Guilin skulle vara en liten by eller mindre stad, men det visade sig bo ca fem miljoner där. Hoppsan!

Även om området kring tågstationen var lite deppigt blev det genast finare när vi åkt in till centrum och checkat in på vårt hotell, med utsikt över floden och Elephant Trunk Hill, en kulle som ligger mitt i floden och som ur vissa vinklar ska likna en elefant som dricker vatten. De är väldigt stolta över den, för det var mycket i staden som handlade om elefanter. En shoppinggata med krimskrams, en matgata med goda nudlar och en stor fin park med utsikt på andra sidan av elefantkullen senare gick vi tillbaka till hotellet och åt middag med utsikt på deras takterass för att sen gå och titta på Solens och månens torn som var upplysta i natten. Jag tror nog nästan att de smällde högre än elefantkullen, iaf för mig..

Morgonen därpå blev vi upplockade av en buss för att hänga med på turen ner till Yangshuo. En båttur längs floden Li var en mäktig upplevelse med de karakteristiska karst-bergen som tornade upp sig på båda sidor av båten. När vi kom fram till Yangshuo hann vi mest bara checka in på vårt hotell innan det var dags för nästa tur, denna gång med buss till “Shang Ri La”, ett slags park som visade kinesisk kultur för minoritetsfolkslag i Kina. Intressant och fint, men lite mycket andra turister och dåligt väder.  Väl tillbaka i Yangshuo gav vi oss ut och utforskade West Street en smula,  vilken kvällstid visade sig vara ett rent kaos med folk, trängsel, ljud och kommers. Försäljare, inkastare och turister i en salig blandning.

Dagen därpå tog vi det lite lugnare och utforska Yangshuo på egen hand. Vi gick runt några timmar i  en stor park där lokalbefolkningen hängde och spelade spel, gjorde gymnastik eller bara umgicks. Där fanns också en liten kulle vi klättrade uppför för att få utsikt över stan, vilket ledde till att jag insåg att mina nyköpta shorts visade svett ganska tydligt. Så kan det gå.

På kvällen hade vi bokat en tur upp på ett berg, dit vi blev körda i en liten minibuss. Efter en ganska lång färd och tjugo minuters klättrande fick vi så vår belöning genom vad som var resans absolut vackraste utsikt. Mycket värt, och en perfekt avslutning på resan.

På torsdag drar vi på en ny tur, denna gång till Beijing och jag ska äntligen få se kinesiska muren. Jag ska försöka vara lite snabbare med att skriva ihop mina intryck efter det. På återhörande!

Nästan tre veckor har gått sen jag senast checkade in här, så det är dags för en liten uppdatering. Vi trivs utmärkt i vår nya lägenhet, och har börjat bekanta oss med Shekou och omkringliggande områden.

Tiden har förflutit ganska lugnt och vi börjar komma in i vår rutin. Efter att ha försökt sitta och jobba i soffan och i sovrummet i en vecka kom jag ganska snabbt fram till att jag behövde något mer organiserat, så vi monterade ner en av tre dubbelsängar i lägenheten och gjorde om ett av rummen till kontor. Lite bättre utsikt från det här kontoret än från det i Gamla Stan. Vi har också stökat om lite i lägenheten, en trip till IKEA för lite detaljer där vår smak kanske inte riktigt matchade tidigare boendes har gjort att det känns mycket mer som hemma nu.

På kvällarna tar vi ofta promenader i hettan, vi bor ju väldigt nära vattnet och det finns superfina strandpromenader där vi och en massa andra människor går och hänger. Vi har även gett oss ut och sprungit längs vattnet tre-fyra gånger, vilket är ohyggligt varmt och svettigt men fint. Ett annat kvällsnöje är att gå eller åka till olika områden och affärer vi blivit tipsade om. Walmart är något av ett återkommande mål, då de har både prylar till hemmet och mat som är lite mer västerländsk vilket hjälper oss acklimatisera oss i lagom takt. Annars fixar vi i lägenheten eller pluggar lite kinesiska för att kunna göra oss åtminstone lite förstådda. Vi kan numera åka taxi  och kommunicera tillräckligt för att ta oss hem och jag kan beställa baozi, ångade degknyten med köttfyllning som är fantastiskt goda och knappt kostar någonting. Mums!

På helgerna försöker vi göra lite utflykter. Hittills har vi gått upp för ett berg, vilket var supersvettigt men härligt och utsikten var klart värd mödan. Vi har även åkt upp i Ping An, världens fjärde högsta byggnad, som också hade en rätt spektakulär utsikt. Igår var det ju som bekant fotboll, vilken vi såg tillsammans med ett gäng andra svenskar vi hittade via WeChat. WeChat är förövrigt det som gäller här, det är så man chattar med folk, betalar för allt och bokar taxis och beställer mat på restauranger med mycket annat. Swish, släng dig i väggen.

 

Såhär en dryg månad in börjar vi känna oss rätt hemma här. Det är kanske inget ställe jag skulle vilja bo en längre tid men ett halvår eller så känns precis lagom.

 

Nĭ hăo där hemma!

Snart två veckor har gått sen vi landade i Hong Kong och åkte över bron till vår nya hemstad Shenzhen. Det har varit två veckor av intryck och händelser men också en hel del rutin samt byråkrati.

På Hong Kongs flygplats blev vi mötta av vår chaufför, David, som vant guidade oss igenom processen att ta oss in i Kina. Mitt visum gäller bara för två inresor, så tyvärr kommer jag inte kunna åka över till Hong Kong på dagsturer vilket är lite synd. Men vi ska nog kunna ha trevligt i Kina också, det är ju ett ganska stort land trots allt.

Efter att vi checkat in på vårt hotell, Grand Mercure Oriental Ginza, gav vi oss ut och upptäckte området, vilket visade sig vara ganska dött. Hotellet låg i närheten av Linas jobb vilket var smidigt, men själva området det låg i var ganska tråkigt med mest banker och företag. Vi slog oss ner på en liten restaurang och insåg snabbt att det kommer bli lite krångligt här. Vår kinesiska är ungefär lika bra som mångas engelska här, så språkbarriären är påtaglig. Med hjälp av diverse appar lyckades vi ändå beställa in några olika fat med föda och bli mätta och nöjda.

Dagen därpå var det bara att ge sig in i rutinen, vi är ju trots allt inte på semester även om det kan kännas så ibland. Per-Arne, Linas företrädare, kom och mötte oss och tog med oss till Teleoptis kontor där vi fick hälsa på hennes nya kollegor och sen gick jag tillbaka till hotellet och satte mig vid skrivbordet.

Så flöt dagarna på ungefär så, med lite pauser för att ge oss ut och fixa olika bestyr. Mobilabonnemang, registrering hos myndigheterna och bankärenden blandat med jobb och utforskande av Shenzhen. Tunnelbanan är supersmidig och jättebillig, så vi har åkt runt en del. Ute är det mellan 26-36 grader och tokhög luftfuktighet, så efter en promenad är man ganska svettig. De första dagarna drog dessutom en tyfon in över landet i närheten, den var inte direkt över Shenzhen men gav ändå rejäla skyfall, vilket man får vara beredd på mest hela tiden. Paraply är alltid bra att ha med.

Ett axplock av våra upplevelser de två första veckorna kan nog sammafattas lite såhär: Shopping malls (hur stora som helst, vi har typ lärt oss att hitta i en av dem som heter Coco Park, och det ligger minst en vid varje tunnelbanestation känns det som), matexperiment (vissa lyckade, andra mindre så), fina områden (OCT Loft är jättemysigt med gallerier och små marknadsstånd) samt craft beer-pubar. Jag trodde lite att det skulle vara blaskig Tsingtao som gällde här, men det finns finöl att få lite varstans, något vi har tagit vara på. Speciellt min födelsedag som firades med pompa och ståt, eller iaf god öl och burgare. Lite vemodigt att inte fira på Näset, men det kändes helt okej ändå.

Lördag morgon fick vi så äntligen flytta in i vår lägenhet på 29:e våningen av 33 i huset Journey To The West Estate 2, i Shekou. Vi ägnade dagen åt att göra oss hemmastadda och tvätta all vår smutstvätt innan vi tog oss till Sea World för att undersöka. Ett helmärkligt ställe som i stort sett är några torg med cirka 180 restauranger som ligger runt ett stort skepp i en liten damm. Märkligt ställe, men fint och trevligt.

Nu är det måndag kväll, vi sitter på balkongen och väntar på att Sveriges match i VM ska börja och det är varmt och skönt. Hoppas ni har det fint därhemma, vi har det väldigt bra än så länge.