Hej hej bloggen (och vänner, familj och jag själv i framtiden). Nu sitter vi åter på ett Shinkansen och susar ut Kyoto där vi tillbringat de senaste dagarna. En riktigt toppenstad som jag verkligen skulle kunna tänka mig att återvända till.
Innan dess var det som sagt Hakone, en slags kurort uppe i ett berg med en vulkan, där man badar i varma källor och tar det lugnt. Vi fick åka tåg, cable car och slutligen linbana för att komma upp till vårt hotell, där vi på nytt njöt av onsen, traditionellt japanskt bad, denna gång utomhus med utsikt över Fuji. Ganska magiskt. På vägen uppför berget stannade vi även till på Hakone open air museum, ett utom- och inomhusmuseum med skulpturer från hela världen och konst av Picasso.
På tisdagen vaknade vi pigga och stärkta och efter ett snabbt bad till (det gäller ju att passa på) checkade vi ut och tog linbanan ner till Lake Ashi där vi bordade ett hiskeligt “sjörövarskepp” som passande nog var döpt till “Vasa – the lion of northern Europe”. Som tur var verkade det mer sjövärdigt än sin namne och tog oss säkert över sjön, till buss och åter mer tåg.
Framåt tisdagseftermiddagen rullade vi så in i Kyoto och tog oss smidigt till vårt hotell, Gracery, varpå vi gav oss ut för lite kvällsmat. Via internet hittade vi Chabu chabu, och efter ganska mycket köande (alla andra turister hade nog googlat fram samma ställe) belönades vi med supergoda gyoza. Ett besök på en rockbar och lite dart på en bar full av berusade japanska affärsmän fick avrunda kvällen rätt tidigt eftersom vi ville upp tidigt och turista ordentligt dagen därpå.
Onsdagen tillbringade vi till stor del gåendes, genom Kyoto, runt i tempel och genom trånga gränder. Vacker natur blandat med gulliga hus, imponerande pagodor och små stånd och butiker med allt möjligt och omöjligt till salu. Torsdagen bjöd på mer av samma, men denna gång var fokuset mer på slott. Nijon-jo och det kejserliga palatset var mäktiga platser med massor av historia om maktkamp och traditioner hos samurajerna och kejsaren. Med våra smidiga tågpass gjorde vi även snabb avstickare till Fushiri Inari och gick genom hundratals röda portar.
Efter allt gående var vi helt slut i fötterna, men lite vila och vin på hotellet hjälpte snabbt och vi googlade fram en restaurang som lät bra. När vi kom fram var det dock helt fullt så vi tog helt sonika stället bredvid vilket visade sig vara ett lyckokast.Jag är inte odelat övertygad om all japansk mat, en del smaker och konsistenser kan vara knepiga, men överlag är det mesta kanongott och när det är riktigt bra, som det var här, är det helt utsökt.
Idag gick vi upp tidigt för att hinna packa och hänga på låset till Aritsugu, en knivbutik som är berömd för sitt hantverk där Jenny hade shoppat loss dagen innan. Efter lite betänketid på kvällen kände både jag och Martin att en japansk kniv skulle vara en utmärkt souvenir och som tur var öppnade de redan nio så vi kunde fixa det innan det var dags att checka ut och lämna Kyoto för denna gång. Som sagt, jag hoppas verkligen att jag en dag kan återvända!
