Bedårande Beijing

Som jag skrev i slutet av förra inlägget har vi då varit iväg på en ny liten tur i det här ganska stora landet. Den här gången var målet inget mindre än själva huvudstaden, Beijing. Vi hade ursprungligen tänkt oss ett lite längre besök, men eftersom andra planer börjar fylla ut kalendern nöjde vi oss med en långhelg. Torsdagmorgonen började ungefär lika snortidigt som förra resan med en taxi ut till flygplatsen, Starbucksfrukost och en relativt smidig 3-timmarsflight till Beijing Capital Airport.

Mitt första intryck från taxin på väg in till hotellet var att Beijing är en väldigt mycket mer eklektisk stad än Shenzhen. Där Shenzhen vuxit från 30000 invånare till 12 miljoner på 30 år och är väldigt planerad med höghus och stora raka gator är Beijing en mycket mer organisk stad där skyskrapor blandas med tempel och hutonger, traditionella bostadsområden med låga hus och trånga gränder. Vårt hotell låg perfekt beläget på en sån gata med hundratals restauranger och snack shops och fullt av folk som promenerade.

Vi checkade in, dumpade våra väskor och gav oss direkt ut för att upptäcka staden. Eftersom vi visst att vi skulle upp tidigt dagen därpå tog vi det dock ganska lugnt, och gick bara till Beihai park, en stor central park med en sjö som vi vandrade runt. Efter det drog vi tillbaka till hotellet och den brewpub som av en slump låg i porten bredvid, där vi testade lite lokal öl innan vi gick och la oss tidigt.

Så kom fredagen med resans höjdpunkt, muren. 06.30 mötte vi vår förare för dagen som stod och väntade utanför hotellet. En kinesisk kollega till Lina hade hjälpt till att boka, då han inte pratade någon engelska, men med hjälp av översättningsappar och gestikulerande kunde vi ändå kommunicera hyfsat. Han körde oss en och en halv timme utanför stan, till Mutianyu som är ett av de områden där man kan komma upp på muren. Eftersom vi var hyfsat tidiga så var det inte så mycket folk där än, och med lite hjälp fick vi biljetter till bussen som tog oss till linbanan som tog oss upp på muren.

Själva muren är en ganska surrealistisk upplevelse. Ungefär lika mytomspunnen som pyramiderna, men när man står på den är det ju bara en stenmur. Men sen tittar man sig omkring, och ser hur hög den är, hur massiv den är och hur den bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Svindlande.

Med linbanan hade vi kommit upp nästan i ena änden av den tillgängliga delen så med ryggsäcken full av vatten och med löpardojor på vandrade/klättrade vi några kilometer tills vi kom till avspärrningen på andra sidan, där det blev för oländigt och farligt för att fortsätta. Vid det här laget låg solen på och kombinerat med höga trappsteg och en brant lutning rann svetten i rännilar. Utanför en bastu har jag aldrig svettats så mycket som där och då, men det var det värt. Promenaden tillbaka skedde på rätt darriga ben, till vi kom tillbaka till linbanestationen där vi tog en slags rodel ner från berget i en metallbana. Kul, men farbrorn före oss som bromsade sig ner gjorde att vi inte riktigt fick känna fartvindarna i håret.

Efter en lyckad murstrapats och lite lunch (kanderad potatis var… intressant) tog vår driver oss tillbaka till stan och släppte oss vid det kejserliga sommarpalatset. Där vandrade vi runt sjön, njöt av grönskan och tittade på palatset tillsammans med en massa människor. Jag har ju även fått ställa upp på en del bilder (inte jättemånga, men säg ett tiotal), men här var nog den konstigaste med föräldrarna som ville att jag skulle hålla upp deras barn för ett foto. Vi ser väldigt avslappnade ut båda två.

Lördagen var det dags att besöka himmelska fridens torg och förbjudna staden, men torget fick vi nöja oss med att se från andra sidan gatan för det var så mycket folk. Med tanke på hur stort det är (världens största torg!) säger det något om hur många människor som var där. Förbjudna staden har dock en maxgräns på 80000 besökare per dag och vi hade biljetter, så efter ett antal säkerhetskontroller och köer kom vi in och gick mellan de gamla templen och palatsen. Vackert, ofantligt stort och oerhört mycket folk.

På eftermiddagen tog vi oss till 798 Art zone, ett gammalt industriområde som en gång i tiden var ett fabrikskomplex för krigsmateriel men sedermera lagts ner och nu blivit ett slags konstcommunity. Även om gentrifiering och kommersialisering har börjat bli väldigt påtaglig var det ändå ett häftigt område med en massa gallerier och små butiker som sålde handgjorda saker. Vi strosade runt i några timmar tills vi var helt slut och satte oss på en uteservering för en öl. Ett plötsligt skyfall av typen “himlen öppnade sig nyss” gjorde att vi fick fly till en annan uteservering med stadigare tak, där vi bara skulle ta en öl till och lite mat. Dock ändrades allt när en “cool kille” som kom insläntrande visade sig vara en artist som skulle uppträda. Cover efter cover avverkades på förvånansvärt bra engelska (även om jag aldrig hört talas om Hotel Gillyfornia) och vi satt kvar, drack öl efter öl och skrålade med. En toppenkväll.

Söndagen var vi ganska sega efter två väldigt intensiva dagar, så vi flanerade runt i staden i lugnt mak. Bland annat besökte vi “Silk Market” , ett jätteshoppinghus för turister med folk som ropar efter en var tredje meter och märkeskläder av högst tveksam äkthet. Lite nudlar fick avsluta kvällen, och vår Beijing-vistelse då flyget gick hem igen ganska tidigt på måndagsförmiddagen.

Nu är vi åter hemma i lägenheten och nu blir det nog lite tyst här ett tag. Lina ska hem till Sverige i början av september, men i övrigt är det inga speciella planer förrän framåt slutet av september då vi funderar på en ny resa, och sen börjar vänner och familj komma på besök efter det. Avslutar med en bild från gårdagens balkonghäng. Vi har det rätt bra här.