Så var vi då framme vid en av anledningarna till att vi valde den här rutten och de här datumen, då när vi satt på en pastarestaurang i ett mörkt och kallt Stockholm i november och pratade om en road trip. Eller ja, framme och framme, vi hade såklart drastiskt underskattat hur svårt det är att ta sig fram i New Orleans med bil (eller till fots för den delen) under Mardi Gras. Men efter några timmar kunde vi checka in på vårt hotell och gav oss ut för att upptäcka staden.
Jösses, vilken galenskap. Folk överallt, parader och utklädnader och överallt pärlor, pärlor, pärlor. Först var det nästan lite överväldigande men det var bara att ge sig hän åt folkfesten. Vi ägnade några timmar åt att gå runt och samla pärlor och titta på parader och människor, och sen gick vi tillbaka till hotellet för att omgruppera.
Efter någon timmes vila och mental uppladdning gav vi oss åter ut till The French Quarters och Bourbon Street och med skymningen växlade festandet omkring oss upp till oanade nivåer. Bourbon Street var packad som en laxask och från balkongerna regnade en strid ström av pärlor. Det gällde att passa huvudet.
Resten av kvällen gick vi upp och ner för gatan, med avstickare in på diverse barer när folktrycket blev för överväldigande. Öl, pärlor och fest, ända fram till midnatt när vi traditionsenligt blev utkörda ur de franska kvarteren.
Dagen därpå sov vi ut lite, men snart gjorde våra magar sig påminda och vi gick ut för att se staden i nytt ljus och utan fest. Efter brunch på The Ruby Slipper promenerade vi längs vattnet i sakta mak, tills vi kom till klassiska Café Du Monde där vi köpte kaffe och beignets, de franska munkar med massor av florsocker som kafét är kända för. Gott, och inte det minsta nyttigt.
Vår promenad fortsatte sedan genom de franska kvarteren, men denna gång tittade vi snarare på husen och njöt av atmosfären som var helt annorlunda från kvällen innan. Med tanke på hur gatorna såg ut när vi gick hem kan man lugnt säga att städarna i New Orleans har varit med förut..
Kvällen avslutades på The French Market som visserligen var något av en turistfälla men de kunde ändå göra en mycket duglig Jambalaya. När vi väl lämnade New Orleans på torsdagsmorgonen var det lite sorgset. Det är definitivt en stad jag skulle vilja åka tillbaka till. Det behöver inte ens vara Mardi Gras (just nu skulle jag inte ens vilja gå på Mardi Gras igen, men det kommer nog ändra sig med tiden), för det var en väldigt trevlig stad och med lite mer tid tror jag man skulle kunna hitta många fler guldkorn.