Category Archives: USA

Shackin’ up with Elvis

Vi rullade in i Memphis tidig eftermiddag på tisdagen och parkerade i närheten av Beale Street, en av de mest ikoniska gatorna i USA. Vi gick runt lite och kikade, men eftersom det fortfarande var tidigt var det inte så mycket drag. Däremot kändes det en smula slitet och ruffigt. Vi gick raskt vidare till Gibsonfabriken, där vi tog en guidad tur och fick se hur en gitarr byggs från grunden. Väldigt häftigt att se faktiskt, det är inte lite jobb som läggs på varje gura.

Dagen därpå var det så dags för Graceland. Tillsammans med en massa andra turister fick vi gå runt i hans gamla hem och se ägorna och alla gamla kostymer ochguldplattor. Jag är väl inget jättefin av Elvis egentligen, men det var ändå riktigt häftigt att se, det är ju ändå Kungen.

När vi var klara med turen och alla giftshops hoppade vi åter in i bilen och styrde kosan mot Mississippi, närmare bestämt Clarksdale, där vi började med att titta lite snabbt på The Devils Crossroads innan vi checkade in på Shack Up Inn, vårt hem för natten. Det var en kollega till Anki som hade rekommenderat, och det var verkligen en upplevelse. Ett gammalt bomullsplantage omgjort till B&B där vi bodde i ett så kallat shotgun shack, ett enkelt rakt litet hus/skjul av samma modell som det Elvis föddes i och med gott om verandor, gungstolen och rostiga bilar. Väldigt mysigt.

Torsdagen tillbringades till stor del i bilen, för nu var det dags att vända tillbaka österut. I Huntsville, Alabama tog vi i på ett hotell och gav oss ut för att hitta lite mat och underhållning. Huntsville visade sig också vara en oväntat trevlig stad med flera trevliga barer och restauranger. Efter lite koreanskt (vi börjar tröttna på friterad mat) hittade vi en bar med en trevlig utegård med livemusik där vi hängde några timmar.

Idag fortsatte färden, först till Lynchburg där vi tog en guidad tur, inklusive smakprovning i slutet såklart, av Jack Daniel’s distilleri och sen mot Atlanta där vi ska tillbringa de sista dagarna hos Henrik och Kate. Just nu sitter vi dock i bilköer, så vi hoppas att vi kommer fram innan midnatt.

Kreationist, javisst?

Hej bloggen! Nu var det längesen jag skrev något, men det är inte för att inget har hänt sen sist, snarare tvärtom. 

Efter att ha kört genom bergen och tittat på fina utsikter genom dimma tog vi en lugn kväll på ett litet motell för att vila upp oss lite, välbehövligt. Dagen därpå var det fredag och dags för en ny roadside attraction, Mothman-statyn i Point Pleasant. Helt klart värd en liten avstickare.

Efter att vi klappat statyn hoppade vi åter in i bilen och körde vidare till Cincinnati, Ohio. Vi bodde tekniskt sett inte i Cincinnati dock utan på den södra sidan av floden, i Covington Kentucky, men det kändes som samma stad. Där var det dags att tvätta lite innan vi gav oss ut på stan. En öl på ett lokalt bryggeri följdes av en Uber-färd över bron av en kille som hade börjat köra samma dag. Trevlig, men vi hittade (eller har iaf lärt oss att läsa GPS) bättre än honom. Till slut kom vi dock rätt och promenerade runt i OTR-området av Cincy tills vi hittade en trevlig japansk restaurang där jag fick den godaste rökta bläckfisk jag någonsin ätit. Efter maten hittade vi ännu en bar med arkadmaskiner, men denna hade även flipper! Efter ett tag var det dock dags att ta oss tillbaka till hotellet för att vara pigga och utvilade för nästa dag…

Lördagen bjöd på en av resans förutbestämda höjdpunkter/lågvattenmärken. Vi hade nämligen läst om kreationistmuseumet och arken på internet och bestämt oss för att vi var tvugna att se dem med egna ögon. Det finns mycket att säga om besöket, men det är svårt att sätta ord på upplevelsen. Vi kände oss nog alla lite dummare efter dagen, och det blev en lugn kväll igen för att smälta det.

På söndagen körde vi ner genom Kentucky med ett snabbt stopp på Jim Beam-destilleriet och anlände framåt eftermiddagen till Nashville, Tenesse, även känt som Music City. Vi hade inga direkta planer, men efter lite tips och yelpande gav vi oss ut och upptäckte staden. Ett antal olika barer avverkades, med väldigt liknande koncept – billig öl, mycket turister och livemusik av varierande kvalitet. Precis när vi kände oss redo att gå hem såg vi ett ställe som hotellkonciergen hade tipsat om, så vi tittade in. Ganska lite folk, men fantastisk musik. Beth Garner sjöng, men den som verkligen stal showen var Rory Hammond, en blind musiker som enligt uppgift kunde spela fjorton olika instrument. Vi såg visserligen inte alla, men de han spelade var han en mästare på. Efter hans version av The Devil Went Down To Georgia som han spelade snabbare än jag någonsin hört med gitarren liggandes i knät kände vi att det var dags att gå hem, för det där skulle vara svårt att toppa.

På måndagen var vi lite sega, men vi hade ju en dag till i Nashville så vi vandrade runt och upptäckte staden. Vi gjorde även ett besök på Nashville Country Hall of Fame and Museum där vi fick en grundlig genomgång av countrymusikens historia. Spännande!

Nu är vi på väg mot Memphis där vi ska besöka Graceland! Musikresan fortsätter!

AC/DC

Nä, någon storvinst blev det inte i AC (som Atlantic City kallas där). Överlag var det ett ganska deppigt ställe, högsäsongen tar slut med sommaren och även då känns det nog som en ganska blek kopia av Vegas. Men vi hade trevligt ändå, vandrade runt på casinon, tittade på människor och spelade bort några dollar här och där. 

Tisdagen inleddes med ett besök till Lucy the Elephant, Amerikas äldsta roadside attraction (iaf enligt skylten där) innan vi styrde kosan mot DC! Eftersom vi inte ville stressa alltför mycket hade vi bokat rum på ett motell i Alexandria, Virginia, precis utanför Washington för att kunna få en tidig start på onsdag morgon och utforska staden i lugn och ro. Alexandria visade sig dock vara en väldigt mysig och pittoresk liten stad med mycket historia, så vi fick lite bonus-sightseeing när vi promenerade runt där på kvällen.

Washington DC då? Ja, nu såg vi väl inte så mycket av staden i sig utan vi tillbringade större delen av dagen runt National mall, den stora parken som innehåller alla de monument man sett i otaliga filmer och tv-serier. George Washington-monumentet, Lincoln Memorial, olika krigsmonument och den stora poolen samt två museum (National history museum och National Air and space museum) samt Capitol building klarades av innan det var dags att ta en selfie framför Vita huset. Självklart på behörigt avstånd, vilket stränga secret service-män såg till.


Efter det kände både vi och våra fötter att vi fått nog så vi hämtade bilen från parkeringsgaraget och lämnade nationens huvudstad för denna gång med riktning mot Frederick, en liten stad några mil norrut. Än en gång hade vi inte riktigt förväntat oss en så mysig stad som det var, men efter vi checkat in på hotellet tog vi en Uber in till stadskärnan där vi promenerade runt tills vi hittade en trevlig bar. Det visade sig även att bryggeriet Flying Dog låg i Frederick, vilket såklart visade sig på ölutbudet på baren. Smaskigt!

Idag har vi fortsatt vårt turistande med bravur, på förmiddagen åkte vi norrut till Gettysburg där ett av det amerikanska inbördeskrigets viktigaste slag ägde rum och tittade på statyer, slagfält, kanoner och gravar. Efter det vände vi åter söderut och åkte ner mot Harpers Ferry som vi hade hört skulle vara fint. Det visade sig vara en nationalpark med häftiga vyer, så vi vandrade runt några timmar innan vi åter hoppade in i vår Nissan Rogue.

Det har varit en ganska hektisk vecka, men nu blir det nog lite lugnare. Planen är att köra genom Appalacherna och titta på fina utsikter och jobba oss inåt landet, till Kentucky och Tennessee med olika stopp på vägen innan vi siktar på att anlända till Kate och Henrik i Atlanta, Georgia runt fredag nästa vecka. 

Start spreading the news!

USA? Igen? Ja!

Än en gång bestämde jag, Martin och Anki oss för att utforska det stora landet i väster. Denna gång inledde vi med New York, som jag faktiskt aldrig varit i. Efter en anmärkningsvärt odramatisk flight anlände vi sent torsdag natt och tog en taxi till vårt hotell. Några timmars sömn senare vaknade vi, drog undan gardinerna och insåg att vi hade en ganska häftig utsikt från 34:e våningen men att vädrets makter var emot oss genom att bjuda på ett ganska lätt men ihållande regn.

Fast beslutna att inte låta detta hindra oss gav vi oss ut och letade upp en diner för att börja vår semester på rätt sätt, med flottig frukost och blaskigt kaffe. Sålunda stärkta tog vi oss ner till vattnet och hoppade på Staten Island-färjan som är gratis och inte bara tar en till Staten Island utan även erbjuder en bra utsikt över frihetsgudinnan. Check på den!

Väl tillbaka på Manhattan promenerade vi runt ett tag i finansdistriktet och såg Battery Park, tjuren vid Wall Street och NY stock exchange innan vi hoppade på tunnelbanan och åkte uptown. Där gick vi runt på Grand Central Station, kikade in på biblioteket, snurrade runt på Times square och vandrade runt lite allmänt och tittade på den stad man sett i otaliga filmer och tv-serier. Väder och jetlag gjorde sig dock påminda så vi drog tillbaka till hotellet och mellanlandade lite innan vi hoppade på tunnelbanan igen och letade oss ut till Brooklyn. Efter rekommendation hamnade vi på Barcade som hade gamla arkadspel och finöl, ett ställe helt i min smak. Efter middag på ett tacoställe var vi alla ganska slut så vi åkte åter tillbaka till hotellet och avslutade så vår fredag.

Lördagen bjöd som tur var på något bättre väder, visserligen svalt och dimmigt men ändå uppehåll. Vi fortsatte vårt turistande genom att besöka 9/11 memorial (som låg på andra sidan gatan från vårt hotell) och sen åkte vi upp och strosade lite i Central Park. Ännu en sån sak som känns lite overklig när man sett den i så många filmer. Precis bredvid parken gick vi in på Museum of National history och tittade på dinosaurier, meteoriter och andra historiska saker. När vi kände att vi lärt oss allt tog vi en burgare på Shake shack och begav oss till High Line, en park byggd på en gammal tåglinje uppe i luften. Häftig grej!

På kvällen mötte vi upp med Ankis och Martins granne David, en glad australiensare som vi sprang in i på Arlanda och som skulle till NY på ett jobb. Tillsammans lyckades vi komma in på Comedy Cellar, ett av våra mål med resan, följt av flera öl i området. En mycket trevlig kväll.

Söndagen var vi en smula sega, men lyckades ändå ge oss ut på en promenad över Brooklyn Bridge och ännu mer sightseeing innan det var dags att åka uptown igen för att gå på en tour på NBC studios i 30 Rock. Touren i sig var inte så fantastisk, men mycket kul att se studion där Saturday Night Live spelas in med mera. Comedy Cellar hade gett blodad tand för stand up, så vi drog till UCB East och såg en show där, innan vi åkte tillbaka till hotellet och somnade innan huvudet träffade kudden. 

Idag, måndag, släpade vi våra väskor på tunnelbanan upp till Penn station där vi hoppade på ett tåg till Philadelphia. När vi hämtat ut vår hyrbil promenerade vi runt lite i området kring Independence Hall, såg The Liberty Bell och platsen där Benjamin Franklins hus låg och annat sånt som amerikanarna tycker är jättegammal historia. Nu sitter vi i bilen på väg ner mot Atlantic City där vi ska pröva lyckan och förhoppningsvis finansiera hela resan på något casino. Håll tummarna!

Ta mig till Tahoe!

Efter bröllopet hade vi egentligen inga planer, men vi hade snackat om att åka till Reno eftersom ingen av oss hade varit där förut. När vi nämnde det för folk på bröllopet var dock den spontana reaktionen från alla “åk inte dit, åk till Lake Tahoe istället” vilket gjorde oss nyfikna. Jag har hört talas om Lake Tahoe såklart, men aldrig mer än så. När vi så träffade en kille vid namn Eric som dessutom hade en stuga där som han hyrde ut och gav oss en bra deal på var det klart och bestämt; vi drar dit!

En ganska seg bilresa med rätt mycket trafik kändes direkt värt det när vi närmade oss. Vilka utsikter! Höga berg, stora träd och glittrande sjöar. Själva stugan var jättemysig och allt gick väldigt smidigt.

wpid-wp-1439923323852.jpeg

Efter en tidig kväll på söndagen för att vila upp oss vaknade vi på måndagen med nya krafter. Vi hade fått massor av rekommendationer så vi började med Zephyr Cove, en stor strand där vi solade och badade lite. Efter det gav vi oss upp till Inspiration Point där vi fick en storslagen utsikt över Emerald Bay. Peppade av vår framgång gav vi på att åka till Fallen Leaf Lake, några kilometer bort. En snirklig resa på små vägar var absolut värt det när vi kom fram till vårt mål, en fantastisk liten sjö mellan bergen. Lite mat och ett bad gav oss tillbaka alla krafter vi hade spenderat på resan hittills.

wpid-wp-1439923327648.jpeg

 

wpid-wp-1439923317365.jpeg

På kvällen lät vi bilen stå och promenerade ca trettio minuter till delstatsgränsen och var så över i Nevada. Ca tio meter efter gränsen låg det första casinot, så vi tillbringade några timmar med att pröva lyckan innan vi promenerade hem. Sammanlagt förlorade jag fyra dollar, vilket väl får ses som ett lyckat resultat med tanke på att jag fick några timmars underhållning och ett antal gratisdrinkar.

På väg gehm
På väg hem

Idag är sista hela dagen, och vi siktar nog på en liten tur på sjön och lite mer sightseeing innan det är dags att börja packa för att så påbörja hemresan imorgon. Snart ses vi Sverige!

Välkommen till Isis Oasis

Så var det då dags för resans stora begivenhet, bröllopet! Cloverdale ligger bara en kvart från Geyserville så vi kom fram till själva området vi skulle vara på, Isis Oasis, tidigt på förmiddagen. Namnet på stället är väl kanske inte helt lyckat längre, men det visade sig vara en jättehäftig, jätteflummig och väldigt trevlig plats där kvinnor (och några få män) lever och tar hand om djur, skapar konst och allmänt har det rätt så bra. Namnet kommer från den egyptiska gudinnan Isis, och hela området består av ett antal olika hus, massor av djurinhängnader med allt från papegojor och emuer till ormar och oceloter och massor av konst.

wpid-wp-1439923312211.jpeg

wpid-wp-1439923314670.jpeg

 

Efter att vi träffat Kate och Hank med familjer kände vi att vi mest var i vägen än så länge, så vi hoppade in i bilen och körde iväg till närliggande Francis Ford Coppola Winery. Hela området vi befann oss i var fullt av vingårdar och även om just denna kändes lite mer som ett jippo (The Disneyland of winerys som någon beskrev det) var det ändå väldigt fint. Medan Anki och Martin smuttade på vin gick jag runt och kollade på rekvisita och små filmklipp från Coppolas långa karriär.

Skrivbordet från Gudfadern!
Skrivbordet från Gudfadern!

Väl tillbaka på Isis Oasis fick vi ett rum tillägnat gudinnan Nuit, och efter att ha hjälpt till med lite saker (hämta öltunnor och så) passade vi på att inspektera poolen inför kvällens poolparty. I takt med att fler och fler människor dök upp blev stämningen högre och högre och framåt sjutiden var festen i full gång med öl, bad och nybakad pizza från stenugnen precis intill poolen.

wpid-wp-1439923312204.jpeg

Dagen därpå, den stora dagen, började med en klassisk frukost från Amerikanska södern. Grits, biscuits och korv med äggröra intogs i vad som redan började bli en obekväm värme. Fredagen var också varm, men inget mot vad lördagen skulle bli. Jag vet inte vad toppnoteringen blev, men prognosen visade på upp mot 40 grader. Trots slöheten som följer med sådan värme hann vi med en guidad tur bland djuren, lite bad och en öl på en lokal bar innan det var dags att dra på sig kostymen. Hade jag tagit med den hela vägen från Sverige skulle den användas.

wpid-wp-1439923319519.jpeg

 

wpid-wp-1439923314897.jpeg

 

Själva ceremonin var kort och väldigt fin, i skuggan av ett enormt träd som fanns på gården. Utan större missöden sa de båda “I do”, och sen var de alltså gifta. Så häftigt att få vara med om, och jag är jätteglad att vi åkte.

Lite nervös?
Lite nervös?
I do!
I do!

Efter ceremonin var det middag och dans, sådär som det brukar vara på bröllop. Hela kvällen var väldigt lyckad och gick över på vad som kändes som ett ögonblick men som kommer leva kvar i våra minnen länge.

Öl ur keg i röd plastmugg, precis som det ska vara!
Öl ur keg i röd plastmugg, precis som det ska vara!

I Amerikatt har di jättestora träd minsann

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något från den här resan eftersom den inte är speciellt lång, men jag har insett att det är trevligt ändå, om inte annat för att komma ihåg vad som faktiskt hände några år senare.

Själva flygresan gick ovanligt bra, från Oslo flög vi Dreamliner och när vi kommit på planet märkte vi att raden framför oss, en utgångsrad, var ledig så vi frågade om det gick att byta. Ingen stor sak, men några decimeter extra benutrymme och att slippa någon framför som fäller ner sätet i ansiktet på en gör en viss skillnad på en tiotimmarsflight.

Framme i Oakland tog vi oss raskt igenom säkerhetskontrollen och hämtade ut vår hyrbil, där vi åter igen blev lite uppgraderade. Vår vita Chevy Impala är väldigt rymlig och skön att köra, och den tog oss snabbt och lätt till Rohnert Park där vi skulle tillbringa vår första natt. I ett försök att besegra jetlaggen gav vi oss ut för att leta kvällsmat, och fastnade direkt för ett närliggande Hooters. Vi kände oss nödgade att gå in, om inte annat för upplevelsens skull, men blev ganska positivt överraskade över stället. Trevligt, fräscht och ett stort utbud av god öl. Efter en nachotallrik och några öl kände vi dock att middag var lite överskattat och sömn lockade betydligt mycket mer så vi återvände till motellet där vi försökte hinna göra oss iordning innan vi skulle sova, med varierande framgång.

Trötta typer
Trötta typer

Dagen därpå vaknade vi tidigt, åt en näringsrik frukost bestående av våfflor med lönnsirap och PB&J-mackor som vi sköljde ner med blaskigt kaffe innan vi hoppade in i bilen för vidare färd upp längs kusten. Efter lunch och lite rundvandring i Mendocino fortsatte vi upp till Fort Bragg där vi skulle tillbringa andra natten. Vacker natur och sömnig småstad i fin harmoni var precis vad vi behövde så vi besökte Glass Beach och promenerade runt lite i en state park vid kusten. Efter en tupplur på hotellet besökte vi sen det lokala bryggeriets bar (North Coast Brewing Co. som bland annat gör Red Seal Ale) och testade tretton av deras öl.

Glass Beach
Glass Beach
Före
Före
Efter
Efter

Dag tre, torsdag, var vårt stora mål att se stora träd, något vi lyckades med. Vi fortsatte norrut längs extremt slingriga vägar där timmerlastbilarna tyckte vi åkte alldeles för långsamt tills vi kom till Humboldt County där det finns gott om Redwood-träd. Det är ganska maffigt att stå under ett träd som är några tusen år gammalt och bredare än en bil. När vi hade fått nog av sjukt stora träd vände vi så neråt igen, med sikte på Cloverdale som ligger i närheten av Geyserville där själva bröllopet ska vara. Imorgon börjar festligheterna med ett poolparty, och det ska bli grymt kul att träffa Kate och Hank.

wpid-wp-1439579982768.jpeg

 

Trädkramare
Trädkramare

Lalala – Los Angeles

Efter två dagar i Vegas var det så dags att sätta oss i bilen för den sista längre sträckan. Det var inte bara vi som åkte från Vegas till LA en söndag, men efter några timmar i tät trafik kom vi fram till vårt hotell. Vi hann knappt pausa dock, utan tog direkt en Uber till Meltdown Comics där vi gick på inspelningen av Harmontown, en podcast som spelas in inför publik och som vi alla lyssnar på (inklusive ett antal avsnitt i bilen). Grymt skoj att se live, jag lyckades gå en gång senast jag var i LA men det är alltid roligare med sällskap.

Dagen därpå promenerade vi ut och ner till Melrose, där vi tog en guidad tur på Paramount Studios. Trevligt, men man fick inte se så jättemycket. Ändå ett skoj sätt att spendera några timmar. Efter det gick vi runt i Hollywood och kollade i butiker och på stjärnor (i trottoaren då, inga kändisar live vad vi såg). Vi passde också på att gå till Second City och se en improv sketch comedy-show. Många tidigare Second Citystudenter har gått vidare till att bli stora inom SNL och film, så vem vet, kanske någon av de vi såg är en stor stjärna om några år.

wpid-20150302_135005.jpg

wpid-20150302_134744.jpg

Tisdagen tog vi bilen och körde runt LA och turistade, upp till Griffith Observatory, Mulholland Drive, Burbank och Santa Monica bland annat. Efter det var det bara att sätta sig i bilen igen och åka mot flygplatsen där vi lämnade tillbaka vår fina bil. Nästan 800 mil och en massa roliga upplevelser senare sitter vi nu på flygplatsen och väntar på att boarda vår flight. Väldigt bitterljuvt, jag hade gärna åkt lika långt till men det ska samtidigt bli skönt att komma hem till min egen lägenhet och säng efter drygt tre veckor i hotellrum, samt att få något som liknar rutiner i livet igen.

wpid-wp-1425425514701.jpeg

En obligatorisk palmbild får avsluta för denna gång!
En obligatorisk palmbild får avsluta för denna gång!

Vi ses där hemma!

Oj och ve – Las Vegas

Så var vi då framme i Sin City. Herreminje, vilken stad, precis så galen som man sett på film och tv (men något mindre glamorös). Vi bodde lyxigt på MGM The Signature, och efter incheckning tog vi oss ut för att träffa Hank och Kate. Det var fantastiskt roligt att träffa dem igen, äntligen några nya att prata med! Vi det här laget började vi få slut på samtalsämnen.

The Las Vegas strip
The Las Vegas strip

Tillsammans gav vi oss sen ut och utforskade staden, från casino till casino med korta besök utomhus där man slängdes tillbaka till verkligheten och insåg vad klockan verkligen var. Inne på casinonen var ljuset alltid detsamma och den syrerika luften gjorde att man var konstant pigg och alert. Framåt tre på natten sa dock kropparna nog och vi gick hem längs strippen för att få lite sömn. Det var dock många ute fortfarande som inte hade samma planer, utan såg redo ut att fortsätta festa långt förbi gryningen.

wpid-20150228_182849.jpg

På lördagen slöt vi upp igen, denna gång för att göra något väldigt otippat,  skjuta vapen! Vi åkte till Las Vegas Battlefield där vi fick välja från en meny vilka vapen vi ville testa och sen gick vi in till en inomhusskjutbana där vi fick panga loss. Konstigt men ganska roligt.

wpid-wp-1425441761466.jpeg

Efter det tog vi oss ner till downtown Las Vegas där de äldre casinonen ligger. Lite mer slitet, men charmigt och fint på sitt sätt. Efter några timmar där åkte vi tillbaka till strippen och spelade lite mer, men alla var ganska slut så vi satte oss på en pub och bara pratade lite. Kul att få chans att hänga med dem!

wpid-wp-1425441742419.jpeg

wpid-20150228_153215.jpg

Så, Las Vegas, vad blir mitt omdöme? Kul, men kanske inte riktigt min sorts kul. Jag är inga stor gambler (även om jag testade lite och spelade bort ca hundra dollar) och överlag känns allt helt galet och skilt från resten av världen. Jag är glad att jag varit där, det var roligt men jag längtar inte tillbaka på ett bra tag.

Hohoho, Hoover Dam

På vägen mellan Grand Canyon och Las Vegas passade vi på att stanna till för att checka av en sak på listan: Dunkin’ Donuts.

wpid-wp-1425441777222.jpeg

Vi stannade också till vid Hoover Dam. Kanske inte riktigt lika stort som Grand Canyon, men ändå väldigt imponerande. Det är ju ändå byggt av människor!

wpid-wp-1425442122195.jpeg