Ta mig till Tahoe!

Efter bröllopet hade vi egentligen inga planer, men vi hade snackat om att åka till Reno eftersom ingen av oss hade varit där förut. När vi nämnde det för folk på bröllopet var dock den spontana reaktionen från alla “åk inte dit, åk till Lake Tahoe istället” vilket gjorde oss nyfikna. Jag har hört talas om Lake Tahoe såklart, men aldrig mer än så. När vi så träffade en kille vid namn Eric som dessutom hade en stuga där som han hyrde ut och gav oss en bra deal på var det klart och bestämt; vi drar dit!

En ganska seg bilresa med rätt mycket trafik kändes direkt värt det när vi närmade oss. Vilka utsikter! Höga berg, stora träd och glittrande sjöar. Själva stugan var jättemysig och allt gick väldigt smidigt.

wpid-wp-1439923323852.jpeg

Efter en tidig kväll på söndagen för att vila upp oss vaknade vi på måndagen med nya krafter. Vi hade fått massor av rekommendationer så vi började med Zephyr Cove, en stor strand där vi solade och badade lite. Efter det gav vi oss upp till Inspiration Point där vi fick en storslagen utsikt över Emerald Bay. Peppade av vår framgång gav vi på att åka till Fallen Leaf Lake, några kilometer bort. En snirklig resa på små vägar var absolut värt det när vi kom fram till vårt mål, en fantastisk liten sjö mellan bergen. Lite mat och ett bad gav oss tillbaka alla krafter vi hade spenderat på resan hittills.

wpid-wp-1439923327648.jpeg

 

wpid-wp-1439923317365.jpeg

På kvällen lät vi bilen stå och promenerade ca trettio minuter till delstatsgränsen och var så över i Nevada. Ca tio meter efter gränsen låg det första casinot, så vi tillbringade några timmar med att pröva lyckan innan vi promenerade hem. Sammanlagt förlorade jag fyra dollar, vilket väl får ses som ett lyckat resultat med tanke på att jag fick några timmars underhållning och ett antal gratisdrinkar.

På väg gehm
På väg hem

Idag är sista hela dagen, och vi siktar nog på en liten tur på sjön och lite mer sightseeing innan det är dags att börja packa för att så påbörja hemresan imorgon. Snart ses vi Sverige!

Välkommen till Isis Oasis

Så var det då dags för resans stora begivenhet, bröllopet! Cloverdale ligger bara en kvart från Geyserville så vi kom fram till själva området vi skulle vara på, Isis Oasis, tidigt på förmiddagen. Namnet på stället är väl kanske inte helt lyckat längre, men det visade sig vara en jättehäftig, jätteflummig och väldigt trevlig plats där kvinnor (och några få män) lever och tar hand om djur, skapar konst och allmänt har det rätt så bra. Namnet kommer från den egyptiska gudinnan Isis, och hela området består av ett antal olika hus, massor av djurinhängnader med allt från papegojor och emuer till ormar och oceloter och massor av konst.

wpid-wp-1439923312211.jpeg

wpid-wp-1439923314670.jpeg

 

Efter att vi träffat Kate och Hank med familjer kände vi att vi mest var i vägen än så länge, så vi hoppade in i bilen och körde iväg till närliggande Francis Ford Coppola Winery. Hela området vi befann oss i var fullt av vingårdar och även om just denna kändes lite mer som ett jippo (The Disneyland of winerys som någon beskrev det) var det ändå väldigt fint. Medan Anki och Martin smuttade på vin gick jag runt och kollade på rekvisita och små filmklipp från Coppolas långa karriär.

Skrivbordet från Gudfadern!
Skrivbordet från Gudfadern!

Väl tillbaka på Isis Oasis fick vi ett rum tillägnat gudinnan Nuit, och efter att ha hjälpt till med lite saker (hämta öltunnor och så) passade vi på att inspektera poolen inför kvällens poolparty. I takt med att fler och fler människor dök upp blev stämningen högre och högre och framåt sjutiden var festen i full gång med öl, bad och nybakad pizza från stenugnen precis intill poolen.

wpid-wp-1439923312204.jpeg

Dagen därpå, den stora dagen, började med en klassisk frukost från Amerikanska södern. Grits, biscuits och korv med äggröra intogs i vad som redan började bli en obekväm värme. Fredagen var också varm, men inget mot vad lördagen skulle bli. Jag vet inte vad toppnoteringen blev, men prognosen visade på upp mot 40 grader. Trots slöheten som följer med sådan värme hann vi med en guidad tur bland djuren, lite bad och en öl på en lokal bar innan det var dags att dra på sig kostymen. Hade jag tagit med den hela vägen från Sverige skulle den användas.

wpid-wp-1439923319519.jpeg

 

wpid-wp-1439923314897.jpeg

 

Själva ceremonin var kort och väldigt fin, i skuggan av ett enormt träd som fanns på gården. Utan större missöden sa de båda “I do”, och sen var de alltså gifta. Så häftigt att få vara med om, och jag är jätteglad att vi åkte.

Lite nervös?
Lite nervös?
I do!
I do!

Efter ceremonin var det middag och dans, sådär som det brukar vara på bröllop. Hela kvällen var väldigt lyckad och gick över på vad som kändes som ett ögonblick men som kommer leva kvar i våra minnen länge.

Öl ur keg i röd plastmugg, precis som det ska vara!
Öl ur keg i röd plastmugg, precis som det ska vara!

I Amerikatt har di jättestora träd minsann

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något från den här resan eftersom den inte är speciellt lång, men jag har insett att det är trevligt ändå, om inte annat för att komma ihåg vad som faktiskt hände några år senare.

Själva flygresan gick ovanligt bra, från Oslo flög vi Dreamliner och när vi kommit på planet märkte vi att raden framför oss, en utgångsrad, var ledig så vi frågade om det gick att byta. Ingen stor sak, men några decimeter extra benutrymme och att slippa någon framför som fäller ner sätet i ansiktet på en gör en viss skillnad på en tiotimmarsflight.

Framme i Oakland tog vi oss raskt igenom säkerhetskontrollen och hämtade ut vår hyrbil, där vi åter igen blev lite uppgraderade. Vår vita Chevy Impala är väldigt rymlig och skön att köra, och den tog oss snabbt och lätt till Rohnert Park där vi skulle tillbringa vår första natt. I ett försök att besegra jetlaggen gav vi oss ut för att leta kvällsmat, och fastnade direkt för ett närliggande Hooters. Vi kände oss nödgade att gå in, om inte annat för upplevelsens skull, men blev ganska positivt överraskade över stället. Trevligt, fräscht och ett stort utbud av god öl. Efter en nachotallrik och några öl kände vi dock att middag var lite överskattat och sömn lockade betydligt mycket mer så vi återvände till motellet där vi försökte hinna göra oss iordning innan vi skulle sova, med varierande framgång.

Trötta typer
Trötta typer

Dagen därpå vaknade vi tidigt, åt en näringsrik frukost bestående av våfflor med lönnsirap och PB&J-mackor som vi sköljde ner med blaskigt kaffe innan vi hoppade in i bilen för vidare färd upp längs kusten. Efter lunch och lite rundvandring i Mendocino fortsatte vi upp till Fort Bragg där vi skulle tillbringa andra natten. Vacker natur och sömnig småstad i fin harmoni var precis vad vi behövde så vi besökte Glass Beach och promenerade runt lite i en state park vid kusten. Efter en tupplur på hotellet besökte vi sen det lokala bryggeriets bar (North Coast Brewing Co. som bland annat gör Red Seal Ale) och testade tretton av deras öl.

Glass Beach
Glass Beach
Före
Före
Efter
Efter

Dag tre, torsdag, var vårt stora mål att se stora träd, något vi lyckades med. Vi fortsatte norrut längs extremt slingriga vägar där timmerlastbilarna tyckte vi åkte alldeles för långsamt tills vi kom till Humboldt County där det finns gott om Redwood-träd. Det är ganska maffigt att stå under ett träd som är några tusen år gammalt och bredare än en bil. När vi hade fått nog av sjukt stora träd vände vi så neråt igen, med sikte på Cloverdale som ligger i närheten av Geyserville där själva bröllopet ska vara. Imorgon börjar festligheterna med ett poolparty, och det ska bli grymt kul att träffa Kate och Hank.

wpid-wp-1439579982768.jpeg

 

Trädkramare
Trädkramare