Äntligen framme! Efter en lång men ändå ganska behaglig flight, som blev något försenad i Oslo när en stökig passagerare var tvungen att bli avhyst från planet, landade vi i Orlando. Vi lyckades alla ta oss igenom säkerhetskontrollerna och efter att ha hämtat ut vår hyrbil (en silvergrå Ford Edge) tog vi oss till hotellet och checkade in, gick femhundra meter till TGI Fridays och åt en burgare och sen tillbaka och tvärsomnade.
Söndagen vaknade vi hyfsat tidigt och bestämde oss för att åka ut till Kennedy Space Center och titta på raketer. Det är sällan jag har känt mig så liten som där.. En massa historia om rymdfärder och modeller samt riktiga raketer fanns att titta på, och en busstur som tog oss ut och runt uppskjutningsplatserna och byggnaden där raketerna byggs ihop. Där fick man verkligen känsla för skalan.
Tyvärr ställdes den planerade uppskjutningen (som vi inte visste om i förväg men blev väldigt exalterade över) den dagen in med bara 30 sekunder kvar till launch, men det var ändå en mycket lyckad dag. Jag vill ut i rymden..
På måndagen var det dags för nöjespark, och valet föll på Universal Studios. Kombinationen av måndag, off season(?) och lite gråmulet väder gjorde att det var ganska lagom med folk och inte alls speciellt långa köer någonstans. Vi sprang runt och åkte olika attraktioner, några nyare och några lite äldre. Vissa har inte direkt åldrats med värdighet (M.I.B, Twister och E.T. t.ex.) medan andra fortfarande var häftiga (Mumien!) och vissa av de nya gav ordentligt sug i magen (Transformers). Jag lärde mig också att 4D-bio eller “immersive” betyder ungefär “din stol kommer skaka och vi kommer spruta vatten på dig”.
När vi precis började bli mätta på nöjespark började det regna, så vi gick ut från parken och tog oss via olika barer tillbaka till där vår buss skulle plocka upp oss. En nachotallrik på Jimmy Buffets Margaritaville visade sig vara ett mindre berg, så det fick bli dagens middag.
