Kreationist, javisst?

Hej bloggen! Nu var det längesen jag skrev något, men det är inte för att inget har hänt sen sist, snarare tvärtom. 

Efter att ha kört genom bergen och tittat på fina utsikter genom dimma tog vi en lugn kväll på ett litet motell för att vila upp oss lite, välbehövligt. Dagen därpå var det fredag och dags för en ny roadside attraction, Mothman-statyn i Point Pleasant. Helt klart värd en liten avstickare.

Efter att vi klappat statyn hoppade vi åter in i bilen och körde vidare till Cincinnati, Ohio. Vi bodde tekniskt sett inte i Cincinnati dock utan på den södra sidan av floden, i Covington Kentucky, men det kändes som samma stad. Där var det dags att tvätta lite innan vi gav oss ut på stan. En öl på ett lokalt bryggeri följdes av en Uber-färd över bron av en kille som hade börjat köra samma dag. Trevlig, men vi hittade (eller har iaf lärt oss att läsa GPS) bättre än honom. Till slut kom vi dock rätt och promenerade runt i OTR-området av Cincy tills vi hittade en trevlig japansk restaurang där jag fick den godaste rökta bläckfisk jag någonsin ätit. Efter maten hittade vi ännu en bar med arkadmaskiner, men denna hade även flipper! Efter ett tag var det dock dags att ta oss tillbaka till hotellet för att vara pigga och utvilade för nästa dag…

Lördagen bjöd på en av resans förutbestämda höjdpunkter/lågvattenmärken. Vi hade nämligen läst om kreationistmuseumet och arken på internet och bestämt oss för att vi var tvugna att se dem med egna ögon. Det finns mycket att säga om besöket, men det är svårt att sätta ord på upplevelsen. Vi kände oss nog alla lite dummare efter dagen, och det blev en lugn kväll igen för att smälta det.

På söndagen körde vi ner genom Kentucky med ett snabbt stopp på Jim Beam-destilleriet och anlände framåt eftermiddagen till Nashville, Tenesse, även känt som Music City. Vi hade inga direkta planer, men efter lite tips och yelpande gav vi oss ut och upptäckte staden. Ett antal olika barer avverkades, med väldigt liknande koncept – billig öl, mycket turister och livemusik av varierande kvalitet. Precis när vi kände oss redo att gå hem såg vi ett ställe som hotellkonciergen hade tipsat om, så vi tittade in. Ganska lite folk, men fantastisk musik. Beth Garner sjöng, men den som verkligen stal showen var Rory Hammond, en blind musiker som enligt uppgift kunde spela fjorton olika instrument. Vi såg visserligen inte alla, men de han spelade var han en mästare på. Efter hans version av The Devil Went Down To Georgia som han spelade snabbare än jag någonsin hört med gitarren liggandes i knät kände vi att det var dags att gå hem, för det där skulle vara svårt att toppa.

På måndagen var vi lite sega, men vi hade ju en dag till i Nashville så vi vandrade runt och upptäckte staden. Vi gjorde även ett besök på Nashville Country Hall of Fame and Museum där vi fick en grundlig genomgång av countrymusikens historia. Spännande!

Nu är vi på väg mot Memphis där vi ska besöka Graceland! Musikresan fortsätter!