Jakob på resa

Så var vi då framme i Sin City. Herreminje, vilken stad, precis så galen som man sett på film och tv (men något mindre glamorös). Vi bodde lyxigt på MGM The Signature, och efter incheckning tog vi oss ut för att träffa Hank och Kate. Det var fantastiskt roligt att träffa dem igen, äntligen några nya att prata med! Vi det här laget började vi få slut på samtalsämnen.

Tillsammans gav vi oss sen ut och utforskade staden, från casino till casino med korta besök utomhus där man slängdes tillbaka till verkligheten och insåg vad klockan verkligen var. Inne på casinonen var ljuset alltid detsamma och den syrerika luften gjorde att man var konstant pigg och alert. Framåt tre på natten sa dock kropparna nog och vi gick hem längs strippen för att få lite sömn. Det var dock många ute fortfarande som inte hade samma planer, utan såg redo ut att fortsätta festa långt förbi gryningen.

På lördagen slöt vi upp igen, denna gång för att göra något väldigt otippat,  skjuta vapen! Vi åkte till Las Vegas Battlefield där vi fick välja från en meny vilka vapen vi ville testa och sen gick vi in till en inomhusskjutbana där vi fick panga loss. Konstigt men ganska roligt.

Efter det tog vi oss ner till downtown Las Vegas där de äldre casinonen ligger. Lite mer slitet, men charmigt och fint på sitt sätt. Efter några timmar där åkte vi tillbaka till strippen och spelade lite mer, men alla var ganska slut så vi satte oss på en pub och bara pratade lite. Kul att få chans att hänga med dem!

Så, Las Vegas, vad blir mitt omdöme? Kul, men kanske inte riktigt min sorts kul. Jag är inga stor gambler (även om jag testade lite och spelade bort ca hundra dollar) och överlag känns allt helt galet och skilt från resten av världen. Jag är glad att jag varit där, det var roligt men jag längtar inte tillbaka på ett bra tag.

På vägen mellan Grand Canyon och Las Vegas passade vi på att stanna till för att checka av en sak på listan: Dunkin’ Donuts.

Vi stannade också till vid Hoover Dam. Kanske inte riktigt lika stort som Grand Canyon, men ändå väldigt imponerande. Det är ju ändå byggt av människor!

Efter att jag sovit mig igenom New Mexico var vi så i Arizona. Vi hade inte några direkta planer, men i El Paso googlade vi lite och insåg att vi kunde åka till Biosphere 2, vilket vi direkt beslöt oss för. Jag kommer ihåg hur jag läste i Kamratposten om Biosphere 2 när jag var liten, hur några forskare stängde in sig där och levde helt självförsöjande i flera år. Numera har University om Arizona tagit över verksamheten och istället forskar man på andra saker, men det är fortfarande häftigt, även om det börjar visa sin ålder här och där.

Efter biosfären åkte vi till vårt hotell och sen gav vi oss ut på ett dödsföraktande uppdrag; att försöka gå ca femhundra meter till en restaurang. USA är ju inte direkt anpassat för fotgängare, men till slut kom vi fram och fick god thaimat. Så gott med något som iaf känns hyfsat nyttigt. Tidig kväll igen (veckans tema) för att vara på vägen klockan 07.30 på väg mot ännu en höjdpunkt, Grand Canyon! Att köra genom Arizona är lite som att köra genom ett vykort med platta berg, kaktusar och öken.

Vad ska man säga om Grand Canyon? Det är stort. Häftigt. Mäktigt.

Svårt att beskriva, och ännu svårare att fånga på bild (inte för att det hindrade mig från att försöka) men det är en fantastisk upplevelse och jag är väldigt glad att vi åkte dit.

Imorgon far vi vidare mot Las Vegas där vi ska möta upp Hank och Kate för en helg av spel, synd och skabröst leverne. Vi får väl se om jag kan blogga därifrån eller om det är sant som de säger: what happens in Vegas stays in Vegas.

Odessa / Midlands var ca totalt ointressant, ett industriområde som luktade illa. Vi somnade tidigt, vaknade tidigt och var på vägen innan åtta. Vi var fortfarande i utkanten av vinterstormen “Quantum”, så det var kallt som attan men annars fint. Helt plötsligt körde vi dock in i ett område där dimman låg tät som risgrynsgröt. Vi stannade till vid en rastplats för att ta lite bilder av hur ovädret påverkat Texas.

Bara några mil senare började graderna stiga i rask takt, och när vi rullade in i El Paso var det sol och flera plusgrader, något som vi verkligen hade saknat. Vi gav oss direkt ut för att utforska, och när vi nu var på gångavstånd bestämde vi oss omgående för att promenera över bron till Mexiko och Ciuadad Juarez. En stad som har haft ganska dåligt rykte för våld och knark, men som de senaste åren blivit mycket säkrare. Eftersom det var mitt på dagen och vi höll oss nära gränsen kändes det aldrig otryggt. Det kändes väl kanske inte heller som vi såg det “riktiga” Mexiko, men vi åt lite mexikansk mat och promenerade runt på marknaderna, så det var väldigt trevligt. En bra dagsutflykt!

Flera dagars körande i dåligt väder (och några veckor på resande fot) hade dock tagit ut sin rätt, så efter en trevlig middag på en tapasrestaurang vid namn Tabla och en öl på en helt tom bar åkte vi hem till hotellet igen.

Som vanligt skrivs detta inlägg på vägen, nu har vi lämnat El Paso och kör snart in i New Mexico som vi bara ska åka igenom lite snabbt på vår fortsatta färd upp till Arizona.

Okej, det är nog inte Oklahomas fel utan vårt som inte gjorde tillräckligt mycket research, men vårt besök i Oklahoma City var verkligen inget att hurra för. På vägen från Austin till Dallas började det regna och temperaturen falla, och när vi kom i Oklahoma var det minusgrader och ösregn. Väl framme i Bricktown (området vi bodde i) var det visserligen uppehåll, men blåsigt och svinkallt. Efter en snabb middag på Brickhouse Brewery köpte vi med lite snacks upp till hotellrummen och kollade på Oscarsgalan och dåliga filmer, en riktigt lugn kväll. Synd, för staden verkade väldigt trevlig om än något sporttokig (basket verkade väldigt stort) men ingen var speciellt sugen på att utforska den i kylan.

På måndag morgon när vi vaknade låg ett tunt snötäcke på marken och nyheterna var fulla med panik, stängda skolor och avrådan från att ge sig ut på vägarna. Vi var dock trötta på Oklahoma nu, så vi bestämde oss för att testa att köra söderut och se hur långt vi kom. Väl på väg insåg vi att det kan ha att göra med brist på erfarenhet, för vägförhållanden var med svenska mått mätt väldigt bra. Bristen på övrig trafik gjorde det till en av de allra enklaste dagarna, körmässigt sett, och nu är vi snart nere i Odessa där vi ska sova inatt. Imorgon siktar vi på att ta oss vidare till El Paso, precis på den mexikanska gränsen och hoppas att vädret är bättre där.

Låt mig inleda med att säga detta: Austin är en fantastiskt trevlig stad. Vi var visserligen bara där i två nätter men jag gillade verkligen känslan där. Vi bodde på Hyatt precis söder om floden så Downtown-området var en kort promenad över bron. Äntligen en stad man kan gå runt i!

Vi kom dit ganska tidigt på fredagen och gick ut för att utforska East 6th Street som är den stora bar- och nöjesgatan. Trevlig stämning, trevliga barer och fint väder gjorde oss på utmärkt humör. Efter en liten vilopaus på hotellet tog vi oss sen till Spider House nära universitet som vi hade blivit tipsade om, ett mycket bra tips skulle det visa sig. Ett hus med tillhörande gård där bord och stolar blandades med hipsters, studenter, kulörta lyktor och en stor eldstad i mitten. Efter lite mat och öl tog vi så en Uber tillbaka till 6th Street för att se hur det var på kvällen, och nu förstod vi varför delar av den har smeknamnet “Dirty 6th”.. Det var ungefär som Mardi Gras på Bourbon Street, men utan pärlor och jobbigare människor, fullt av unga studenter som var alldeles för fulla och barer som nu mest kändes som bananbåtar. Som tur var hade vi fått några tips om lite barer som inte var fullt lika illa, så vi hade väldigt trevligt ändå, men efter ett tag kände vi att bi fått nog av kaoset och styrde kosan hem mot vårt trygga hotellrum.

Dagen därpå vaknade vi hyfsat tidigt och gick några kilometer för en av de saker jag blivit tipsad om av vänner att jag måste besöka i Austin: La Barbeque. En ganska oansenlig foodtruck med tillhörande grill som säljer bland den bästa bbq:en i Texas. När vi kom dit en kvart innan det öppnade var det redan lååång kö, men folk var glada och peppade med medhavd öl (och några proffs med campingstolar). När vi väl kom fram två(!) timmar senare kan jag gått lite överstyr med mitt inköp, men köttet jag köpte var lätt det godaste jag ätit. Brisket som smälte i munnen, pulled pork som var så mycket bättre än något vid samma namn jag ätit i Sverige och tillochmed deras kalkonbröst var mörare och smakrikare än det mesta.

Efter denna minst sagt stadiga lunch blev det inte så mycket mer gjort på några timmar förutom lite promenerande, men framåt kvällen letade vi oss ut till en indisk restaurang som låg en bit bort, där vi fick mycket bra mat. Efter maten kände vi oss ganska nöjda, men vi smet ändå in på baren som låg bredvid vid namn Dive Bar and Lounge. Stället i sig var inget speciellt, men bartendern var det som gjorde stället, ytterst proffsig, trevlig och snabb på att rekommendera saker. Hade vi varit piggare hade vi nog gärna stannat längre, men sega som vi var åkte vi hem för att komma upp tidigt på söndagen eftersom vi hade bestämt oss för att svänga norrut och besöka Oklahoma, ett beslut vi gruvligt skulle ångra..

På väg ut från New Orleans gjorde vi ett stopp på Avery Island, Louisiana. Om namnet låter bekant kan det vara för att det står på alla dessa Tabascoflaskor man sett genom åren. Avery Island är ön där Tabasco först blandades och än idag tillverkas, ca 700 000 flaskor om dagen. Även om Tabasco kanske inte är min favorit bland starka såser var det ändå lite kul att se fabriken och tillverkningen, samt köpa lite roliga produkter (Jelly Beans med Tabascosmak!). En trevlig liten avstickare, helt i andan av en road trip.

Efter detta var det dags att lämna Louisiana och ge oss in i resans femte (och största) delstat; Texas. Första natten spenderades i en liten håla vid namn Beaumont, där folk verkade förvånade att vi överhuvudtaget var där. Inte direkt en stad dit folk åker och turistar uppenbarligen. Men hotellet var trevligt (jag lyckades till och med klämma in ett kortare träningspass i deras gym, oerhört jobbigt men skönt efter något sämre leverne i några veckor) och nu sitter vi utvilade och glada i bilen på väg mot Austin, där vi ska spendera helgen.

Austin är en stad vi hört mycket gott om, det ska tydligen finnas gott om kulturliv, trevliga barer och fantastisk barbecue. Jag hoppas på att uppdatera med mina intryck om några dagar!

Så var vi då framme vid en av anledningarna till att vi valde den här rutten och de här datumen, då när vi satt på en pastarestaurang i ett mörkt och kallt Stockholm i november och pratade om en road trip. Eller ja, framme och framme, vi hade såklart drastiskt underskattat hur svårt det är att ta sig fram i New Orleans med bil (eller till fots för den delen) under Mardi Gras. Men efter några timmar kunde vi checka in på vårt hotell och gav oss ut för att upptäcka staden.

Jösses, vilken galenskap. Folk överallt, parader och utklädnader och överallt pärlor, pärlor, pärlor. Först var det nästan lite överväldigande men det var bara att ge sig hän åt folkfesten. Vi ägnade några timmar åt att gå runt och samla pärlor och titta på parader och människor, och sen gick vi tillbaka till hotellet för att omgruppera.

Efter någon timmes vila och mental uppladdning gav vi oss åter ut till The French Quarters och Bourbon Street och med skymningen växlade festandet omkring oss upp till oanade nivåer. Bourbon Street var packad som en laxask och från balkongerna regnade en strid ström av pärlor. Det gällde att passa huvudet.

Resten av kvällen gick vi upp och ner för gatan, med avstickare in på diverse barer när folktrycket blev för överväldigande. Öl, pärlor och fest, ända fram till midnatt när vi traditionsenligt blev utkörda ur de franska kvarteren.

Dagen därpå sov vi ut lite, men snart gjorde våra magar sig påminda och vi gick ut för att se staden i nytt ljus och utan fest. Efter brunch på The Ruby Slipper promenerade vi längs vattnet i sakta mak, tills vi kom till klassiska Café Du Monde där vi köpte kaffe och beignets, de franska munkar med massor av florsocker som kafét är kända för. Gott, och inte det minsta nyttigt.

Vår promenad fortsatte sedan genom de franska kvarteren, men denna gång tittade vi snarare på husen och njöt av atmosfären som var helt annorlunda från kvällen innan. Med tanke på hur gatorna såg ut när vi gick hem kan man lugnt säga att städarna i New Orleans har varit med förut..

Kvällen avslutades på The French Market som visserligen var något av en turistfälla men de kunde ändå göra en mycket duglig Jambalaya. När vi väl lämnade New Orleans på torsdagsmorgonen var det lite sorgset. Det är definitivt en stad jag skulle vilja åka tillbaka till. Det behöver inte ens vara Mardi Gras (just nu skulle jag inte ens vilja gå på Mardi Gras igen, men det kommer nog ändra sig med tiden), för det var en väldigt trevlig stad och med lite mer tid tror jag man skulle kunna hitta många fler guldkorn.

Efter den inledande delen av semestern där vi levde high-life i Orlando, Miami och Key West har vi nu lugnat ner oss något. Efter några dagar av bilkörande upp genom Florida och längs gulfkusten börjar det äntligen bli dags att se en ny stat eller två.

Motorvägar, träd och fantastiska stränder som då och då avbryts av sömniga små städer där vi bott på lite sunkigare hotell har varit temat för de senaste dagarna. Vi började i Bradenton och det är ungefär så mycket jag kommer ihåg av den hålan. Tallahassee, Floridas huvudstad, dagen därpå var mycket trevligare, ett bra hotell och vi tog oss ut till Midtown där Yelp hjälpte oss till god thaimat för att sen guida oss till en väldigt trevlig bar.

Söndagen körde vi upp till Panama City med lite sightseeing på vägen. När vi väl kom fram märkte vi att det inte händer så mycket på söndagar, så vi besökte köpcentrumet (The Mall!) och sen tillbaka till hotellet för att slappa lite. Framåt kvällen åkte vi tillbaka till gallerian och gick på bio, en skön kvällsaktivitet på en lugn dag.

Nu (måndag förmiddag när jag skriver detta, oklart när det postas) sitter vi åter bilen och närmar oss med stormsteg Alabama där vi tänker oss ett stopp i Mobile, för att sedan fortsätta till Biloxi, MS, där vi ska sova inatt. Imorgon är det dags för en av resans höjdpunkter, Mardi Gras i New Orleans!

Uppdatering från hotellrummet: i Mobile stannade vi till och tittade på ett krigsskepp, en ubåt och massa flygplan..

Resan ner från Miami till Key West är ganska lång, drygt fyra timmar, men få vägar är lika vackra. Broarna som förbinder the Keys ger en fantastisk utsikt och även om det blir lite enformigt med turkost hav och palmer efter ett tag är det svårt att klaga..

I Key West tog vi in på vårt hotell mitt på Duval Street och la oss direkt vid poolen för att suga upp lite sol. Det var lite svårt att förstå att det bara var torsdag och att semestern bara hade börjat, men man hinner uppleva väldigt mycket när man roadtrippar.

Kvällen fylldes av räkor, öl, och turistfällor där vi ofta drog ner medelåldern ganska väsentligt. En trevlig kväll, och Key West skulle jag gärna besöka igen för lite mer avslappnad semester, med dykning och skaldjur.

Nu sitter vi i bilen på väg tillbaka upp till fastlandet för att så småningom lämna Florida och fortsätta vår resa genom staterna. Nästa fasta punkt är Mardi Gras i New Orleans på tisdag, men förhoppningsvis händer något spännande på vägen!